En dag besökte vi Luxortemplet. Jag mådde skitdåligt för jag hade råkat ut för Cairo Quickstep. Jag gick med huvudet nedböjt och hade solglasögon trots att det var molnigt. Vi var en stor grupp av endast nordeuropeiska turister som hade åkt tillsammans till detta ställe.
Vi hade varit i Egypten ett tag så jag var vid det där laget van vid att de ber om pengar för precis allt.
En man kommer fram till mig. I sin hand håller han en kamera och säger något jag inte förstår. Jag säger nej tack och går vidare. Min mamma säger till mig att han nog bara ville att jag skulle ta en bild så att de kunde vara med hela familjen. Så jag vänder mig om och nickar på huvudet och sträcker fram handen. Han ger mig inte kameran. Istället ger han kameran till en annan kvinna innan han ropar dit hela sin familj som sedan ställer sig runt mig. Det var inte jag som skulle fotografera deras familj, utan den familjen ville fotograferas med mig.
Jag har inte kunnat släppa det här än. Jag frågade ingenting om det, utan jag var i chock och sa tack och gick.
Varför just jag? Jag var knappast den enda utländska tjejen där. Jag var inte ens blond. Hjälp mig reda ut detta! Snälla! Jag behöver ro!
Så här såg jag ut den dagen. Jag vet. Jag hade gjort flätor i håret. Jag vet, det var jättetöntigt och fult. Och bilden är nog inte den tydligaste heller. Men jag måste veta. Jag har gått och tänkt på det här i snart 6 år nu!
Varför just jag?
Stackars stackars Sophia. Inte lätt att vara svensk 16-åring när galna män vill ha bilder på en tillsammans med deras galna familj.
ReplyDelete