Idag har jag:

• Tvättat, tumlat och vikt 5 tvättar.
• Druckit kaffe med Barbie för sista gången någonsin typ.
• Gråtit en skvätt.
• Skrivit noter. Sammanställer "You Raise me up" för en duett + SATB-kör med piano- och fiolackompanjemang. Allt för hand.

Mer har jag inte hunnit idag. Jag är trött. I huvudet.

102 dagar kvar...

Den här lägger jag upp utan tillstånd. Det är Barbie. När det var sommar här en vecka så gick jag fortfarande omkring med skinnjacka och sjal. Det är sån jag är.

Jävla mens!

Jag mår sjukt illa, jag är yr, jag har kramp och njurarna skriker på hjälp.
Om ändå värktabletter fungerade som de ska på mig.
Men nej, jag är immun eller nåt.
Immun mot värktabletter och koffein.

Jag är rätt underlig.

Jävla pissdag!

Alltså. Det regnar som fan här just nu. Hela tiden (och jag vet "vad hade jag räknat med när jag flyttade till England" bla bla bla, men den här delen av England är faktiskt den som har bäst väder)!

Jag går omkring i ett par förstora gummistövlar och en regnjacka i storlek XXL.
Jag ser ut som en riktig bonde när jag går över fälten med hunden.

Men det var inte det jag ville komma fram till, utan det var att den här dagen var sämst i världshistorien!
Jag vaknade arg, för jag hade ont i halsen.
Jag blev ännu argare när jag gick in i köket och upptäckte att det inte städats alls efter helgens festande.
Jag blev fan rasande när mamman kommer in och säger "sorry, it's a bit messy!".

A bit messy... En jävla underdrift kan jag lova! Det var disk och dukning kvar efter att 11 personer suttit och haft en stor söndagsmiddag.
Det värsta är att den här familjen vet att måndagar är min stressigaste dag, för jag måste få allt klart inför kvällens körrep.

Jag gick med barn till skolan. Det regnade och var kallt.
Jag gick på promenad med Barbie. Det regnade och var för varmt.
Jag kom hem, packade en påse med böcker och åkte in på moppen till Cambridge för att lämna igen böcker på biblioteket. Sista dagen.
Det regnade och jag kunde inte se ett piss.
Jag var dyngsur och dyngsur* när jag kom fram.

På biblioteket var det ingen ordning och jag kunde inte hitta den bok jag letade efter.
Inte heller kunde jag hitta en avskedspresent till Barbie som flyttar hem till Polen på onsdag.
Jag åkte hem. Vägarbete. Det regnade och det kändes som om att jag hade badat med kläderna på.

Väl hemma, städa bombnedslaget familjen lämnat i köket. Laga mat, ta hand om barn och tillslut får jag förbereda mig lite inför körrepet.

Jag har varit så jävla arg idag. Inget har funkat som det ska.
Hur avslutas hela kvällen? Strömavbrott i hela Orwell.

Jag hatar den här måndagen!

Vi bjuder på en bild på mitt bästa bloggposande från en dag som var liiite bättre än den här!

Tårtan

Så blev tårtan. Mycket uppskattad. Smakade rätt ok om jag får säga det själv. Födelsedagsbarnet vad i alla fall nöjd så det var ju bra.
Kalaset var trevligt men jobbigt.

Nu jobbas det.
Jag hatar Jeremiah was a bullfrog.

Födelsedagskalasfenomenet

När människor fyller år här så blir det inte bara tårta och kanelbullar i dennes kök utan här tar de i på riktigt.
Maskeradparty för 100 personer med DJ och bar, det hyrs in kockar som sköter en sådan där "hog roast" (ni vet, en hel gris på ett spätt över en eld, väldigt Asterix och Obelix) och så vidare.

Alla barnkalas måste ha ett tema också.
Simparty (där de hyr hela simhallen och har en sådan där flytande hoppborg i vattnet), trampolinparty (där de hyr hela gymnastiksalen och fyller den med studsmattor), spionageparty... Ja, listan kan fortsättas i all oändlighet!
Det är sådan prestige att få till det perfekta kalaset, så där så att de andra föräldrarna blir gröna av avund!
Imorgon är det vår tur.
Det blir skönhetsparty. Jag bakar tårtan (prestationsångest!) och gör frisyrerna på de stackars tjejerna.

Jag saknar mina födelsedagskalas. Det var bara roliga, utan press på att vara bättre än någon annans. Så som det ska vara när man är barn!

Att dela säng med någon.

I natt har jag delat säng med en 23-årig smärt sak som snodde mitt täcke under hela natten, men som i alla fall inte snarkade.

Polskan och jag hade någon slags pyjamasparty. Istället för att gå ut igår som vanliga ungdomar stannade vi inne på mitt rum, tittade på barnfilmer och åt godis.

Det är kvalitetstid det.
Så vaknade man pigg och fräsch klockan 7 också. Det är ju alltid trevligt!

38

Så många dagar är det till jag ska på maskeradparty med mina lite äldre vänner.

Här tar de utklädningarna seriöst kan jag lova, så jag behöver hjälp!

Vad ska jag klä ut mig till?

Så här har jag klätt ut mig förr i alla fall (tre av alla miljarder)!

2007 var studentåret. Första studenfesten med temat "Kändis". Jag valde Christina Aguilera av någon anledning (outfiten hittas i videon till "Ain't no other man").

Andra studentfesten hade 70-talstema. Jag och Pettan ägde alla. Tyckte vi. Inte domarna. Bilden är fan inte fager. Skönt att man är så fotogenisk...

Och under lågstadiet så var jag precis som alla andra och jag och mina ansiktslösa vänner mimade till Spice Girls. Jag var Mel C, för då slapp jag ha platå och klänning!

Att diskutera politik med idioter.

Idag har jag varit så jävla förbannad.
När jag vaknade i morse så berättade jag för mamman i familjen och äldste sonen hur valet hade gått.
Jag sa väl något som "idag är en sorglig dag i Sverige. 5,7% av de som röstade tyckte att det var en bra idé att rösta in ett rasistiskt parti i riksdagen...".
"Jaha" var svaret från mamman. "Men vi vill ju inte ha några invandrare här heller" var svaret från den äldste sonen.

Sedan kom jag på. I den här familjen röstar de på de konservativa partiet.

I den här familjen tycker de att man ska hålla på traditionella familjevärderingar.

Jag blir förbannad att mamman överför sina trångsynta värderingar på barnen i den här familjen.

Jag var förbannad hela vägen till skolan, jag var förbannad när jag promenerade med Barbie.
Så jag ventilerade allt. Berättade om att jag tyckte att det var fruktansvärt det som hade hänt. Barbie klämmer ur sig "men invandrare bor ju bara i slummen och super och knarkar och gör brott!".

Man tappar ju hoppet helt om mänskligheten.
10000 människor i Stockholm, 5000 i Göteborg och 2000 i Malmö.

Trots att Sverigedemokraterna röstats in i Riksdagen i ett demokratiskt val, behöver inte vi sitta ner och vara tysta och bara acceptera.
De närmsta 4 åren måste det ske en förändring. De 5,7% som valde att lägga sin röst på Sverigedemokraterna måste upplysas om hur deras liv skulle se ut utan invandrare.

Det är lätt att utnyttja allt de ger oss, men å så lätta att beskylla när allt går fel.

Jag gillar olika. Jag gillar mångfald och för hela Sverige så la jag min röst på de Rödgröna.

DÖ BT DÖ!

Idag av alla dagar krånglar uppkopplingen något så fantastiskt mycket.

Det får inte ske!
Jag ska ju sitta och följa valvakan?

JAG GRÅTER BLOD! JAG HATAR ENGLAND!

Förvirrande

Gårdagens handbollsträning var den mest förvirrande i världshistorien.
Jag var inte längre ensam skandinav utan en norska och en svensk till dök upp.
I början gick allt bra. Jag pratade svenska med norskan och svensken, men ju tröttare jag blev ju mer blandade jag ihop språken. Jag är inte van att använda svenska som tal. Skriva är en sak, men att tala var tydligen en helt annan sak.
Jag pratade någon slags svengelska eller så blev det engelska med svensken och norskan och svenska med ickeskandinavierna.
Nej usch vad fel allt blev.

Hade jag gillat att prata i telefon eller Skype så hade det kanske varit en sak, då hade man fått öva på modersmålet så att säga, men nu gör inte jag det. Jag närmare bestämt hatar att prata i telefon. Förr i tiden hyperventilerade jag så fort jag var tvungen att ringa någon till och med.

Den här helgen består av en jävla massa shopping (BLÄ) och en liten musikafton på den lokala puben. Så, I'm out. Jag måste förbereda mig mentalt på bästa sätt (hur man nu gör det) och fixa skavsårsplåster.

P.S. Jag hittade färgburken till badrummet så nu är allt nymålat och fint och ingen såg mina hårfärgsfläckar! Tack och lov för det!

Dagens två enorma problem:

1. Jag färgade håret för jag hade en gräslig utväxt. Jag färgade samtidigt hela badrummet. Fans helvetes jävla skit. När jag tvättar väggarna försvinner inte hårfärgen, men däremot väggfärgen. Skjut mig.

2. Jag har suttit ner så mycket idag att jag har ont i röven.

Ibland känner man sig som hemma,

hemma i antingen Göteborg eller Härnösand.
Två städer med havsvindar alltså.
Här finns inget vatten så långt ögat kan gå, men jävlar vad det blåser.

Idag blåste jag över på höger sida vägen. Det var fasen nästan läskigt.

Jag gjorde det!

Fy fan vad det känns bra.
Fast än det inte gick så bra som jag hade önskat så klart.
Men äldre människor är snälla, så jag fick stående ovationer och några klappar i ryggen och en pint London Pride på den lokala puben.

Hjälp!

Paniken sprider sig.
Ikväll ska jag för första gången vara körledare. Jag ska bestämma över 30 st tanter och farbröder i 60årsåldern.

Vad fan har jag gett mig in på?

Rösten har börjat svika och jag kallsvettas.

Jag är jättebra på att bestämma. När jag känner mig överlägsen de jag bestämmer över. Men de flesta av dessa tanter och farbröder är inte bara äldre utan visare också.
Så kommer jag är, en kaxig svenska och tror att jag ska kunna lära dem något om musik?

Hjälp vad jag är nervös.

Small talk

Jag kan inte småprata. Inte alls.
Jag vet inte vad jag ska säga. Det blir helt tyst och jag nickar lite lätt samtidigt som jag tänker "undra om det är meningen att jag ska säga något nu?".

Igår när jag och Barbie var i London så blev vi bjudna på lunch av min mammas vän.

Hon var trevlig, jag trodde inget annat heller iofs.

Denna kvinna är gravid. Vi satt och pratade om au pair-situationer och om man gillar stark mat eller inte. Jag startade inte något av samtalen. Det var Barbie som skötte sånt.

När lunchen var över och jag och Barbie skulle åt ett håll och mammas vän åt ett annat så blev det några sådana där artighetsfraser "det var trevligt att äntligen träffas" "ni får ha det så bra" osv osv. Barbie klämde även till med en "lycka till med barnet". Jag stod rätt tyst.

Mammas vän höll sig om magen och sa "jag måste skriva ett mail och berätta för din mamma vad det blir, hon vet inte än, jag fick reda på det för två veckor sedan".

Jag bara nickade och mammas vän stod och tittade på mig.

Sedan sa vi hejdå och vi gick.

Jag undrar nu; skulle jag ha sagt något? Skulle jag ha frågat vad det blir? Borde jag kanske frågat mer om hennes liv?

Jag är för självupptagen tror jag.
Eller bara socialt handikappad.

Troligtvis båda två.

Jag har gjort min plikt

Fötterna är trötta, huvudet är helt slut. Men nu har jag röstat i alla val och lekt Londonguide till Barbie. Nu sitter jag på tåget och är omringad av svettiga Arsenal-fans! Mysigt!

Published with Blogger-droid v1.5.5.2

Tiden mellan 13.00 och 14.00 är den allra bästa.

Idag var jag så fruktansvärt trött efter min morgonpromenad att jag åkte till gymmet lite senare.
Herrenån vilket smart drag. Det var jag och tre tysta killar där. Inget kärringtjatter, inget väntande på vikter och maskiner, inget slalom mellan tjockisar. Förbannat skönt. Jag är nöjd idag.

Lång dag

Började dagen med en timmes promenad.

Frukost, tjata på barn, tjata på barn, tjata på barn, gå med barn till skolan, gå med Barbie och hundar på promenad, gnälla till mamma på Skype, öva körstämmor, öva körstämmor, öva körstämmor, koka soppa, vika tvätt, äta soppa, öva körstämmor, öva körstämmor, börja knappa in körstämmor i Final Notepad (demoversionen), 5 barn istället för 3 kommer hit, skrika på barn, tjata på barn, laga mat, få höra att maten är äcklig, tjata på barn, fortsätta knappa in körstämmor i Final Notepad, blir nästan klar med att knappa in körstämmor i Final Notepad, stänger av hela Final Notepad (= hela låtjäveln försvunnen), skriker, gråter, packar väskan, åker och spelar handboll i två timmar, gör illa ryggen på uppvärmningen, skär upp vänster lillfinger under "matchen", åker hem i ett bäcksvart England, hemma.

Trött.

Imorgon kl 6.00 är det nya tag.

Klagovisan

Konstant huvudvärk, konstanta blåsor på fötterna, konstant nackvärk och konstant less.

Barnen är tonåringar, mamman har pms, pappan är sur på mamman och hunden är jobbig.
Matteboken är värdelös, körlåtarna är tråkiga och hushållsarbetet har eskalerat.

Jag är less less less, gör allt för att slippa vara här så mycket som möjligt.
Lördag, London, rösta och turista med Barbie. Det ska bli skönt.

Matematikproblematik

Min mattebok kom med posten idag.
Jag räknade några hundra tal så där på eftermiddagen då jag inte hade annat för mig.
Två rätt fick jag. Å hej vad det här kommer att gå bra...

IKEA

Jag har suttit i Kramfors, ätit svenska köttbullar och skrattat åt engelsmän som försökt uttala svenska ord. Skorpor, knäckebröd och Polarbröd har inhandlats och nu har jag också galgar som får plats i min fula garderob.

Chauffören hade bihåleinflammation och guiden (jag) ledde för första gången (någonsin) in oss på fel väg.
Wembley är ett ghetto utan dess like, husen är smutsiga och bilförarna otrevliga.

Lycksökerskan pratade om vad hon skulle göra efter att hon hittat den där mannen som ska vara rik (ingenting var svaret) och Barbie hade ont i näsan.

En helt vanlig söndag alltså.

Energetico!

Ikväll var det handboll! Förra gången var det bara lite lek, den här gången, inte riktigt.
En stor polack som heter Dan men kallas för Energetico höll i träningen.
Bara efter uppvärmningen så skakade jag och hade blåsor på alla tår.

Men ge upp för veklingar och jag är inte vek. Faktiskt (trots att jag jämt fryser).

2 timmars konstant springande, hoppande, skjutande, fintande och passande varvat med 200 sit ups, 100 armhävningar och 100 upphopp.

Träningen har nu varit över i 50 minuter och jag skakar fortfarande.

Ikväll är det underbart att leva!

Planering planering

Nu har jag varje helg i september uppbokad. September är sista månaden för i år som jag kommer att ha en vän, så det ska jag utnyttja är det tänkt.
På lördag ska jag nog dock ut med några medelålders kvinnor. Det blir trevligt. Jag känner mig som hemma där. Vi har samma intressen och samma problem med barnen.