41

Hur ser denna måndag ut än så länge?
Jo, jag försov mig, upptäckte att jag fått urinvägsinfektion, jag har en redig mensvärk, känner mig lite allmänt pmsig, har 16 timmars arbetsdag och på väg till skolan så började det snöa. Så där mycket på riktigt.

Jag vill bara lägga mig ner och sova.

48

Vilken jävla vecka förra veckan var.

Låt oss gå igenom dag för dag, bara för skojs skull!

Måndag:
Kliver upp tidigt som vanligt, hittar ett barn i soffan. Han är sjuk. Spyr och håller på och äcklar sig. Sån där magsjuka som jag aldrig haft. Jag försöker koncentrera mig på att jobba lite, men det är svårt när man tar hand om ett barn som är sjukt märkte jag snabbt.

Efter middagen var det kör. Kören kan fortfarande inte låtarna. Det var då mindre än 3 veckor till konsert.

Tisdag:

Barnet är fortfarande sjukt. Jag skickar ut ett sjukt långt mail till hela kören med en jävla massa information. Efter det börjas det. Jag får 2000 mail (jag överdriver aldrig) tillbaka och det visar sig att sopranerna har ett internt bråk. Detta bråk ska visa sig ta tre dagar och ytterligare 5000 mail att lösa. På tisdagar åker jag normalt till gymmet, det blev inte av den dagen. På kvällen när jag sitter där och vi ätit middag så kommer mamman hem. Pappan och mamman går iväg och pratar och sedan kommer pappan ut och viskar till mig att "jag måste ta Iona till sjukhuset, hon har skyhögt blodtryck och stickningar i armen, säg inget till barnen".
Sedan försvann de. Och där satt jag med tre barn som undrade var tusan deras föräldrar var. Som tur är var det bara högt blodtryck som var problemet.

Onsdag:
Alla barn kommer iväg till skolan och jag får lite lugn och ro att arbeta! Trodde jag ja.

Högstadiet ringer och nu är det äldsta barnet också sjukt. Väcka pappan som jobbar natt och säga till honom att åka och hämta sjuklingen. Efter det så spenderade jag hela onsdagseftermiddagen med att måla vardagsrumsväggar.

Torsdag:

Äldsta barnet var fortfarande sjukt och jag fortsatte med att måla vardagsrumsväggar.

Runt middagstid började jag känna mig lite yr, men jag tänkte att det hade med hunger att göra, så jag åkte iväg på handbollsträning ändå. På vägen hem kände jag mig svimfärdig. Inget man gärna vill känna sig när man sitter på en moppe. Jag kom hem, satt mig ner och vid datorn och det blev bara värre och värre.
Sedan bara kom det. I min sopkorg. Den där magsjukan jag aldrig hade haft. Frossa och sånt där mysigt hela natten.

Fredag:

Vaknade klockan 7, för jag visste inte om mamman visste att jag var sjuk. Hittade äldsta barnet på golvet i badrummet med en skål framför sig. Mamman vaknade och sa till mig att gå och lägga mig. Det gjorde jag. Sedan sov jag till och från till klockan 17 den eftermiddagen, trots att det renoverades vardagsrum precis utanför min dörr hela dagen.

När jag vaknade mådde jag bättre, men dock inte så bra att jag hade kunnat ta mig till London och träffat kära Nille som var bestämt sedan långt innan, men så pass bra att jag kunde öva pausunderhållningsmaterial med killen som ska kompa mig på gitarr, för det var tydligen enda gången det kunde ske. Kom hem sent gjorde jag också.

Lördag:

Vaknade med dödshuvudvärken och slängde tillslut i mig ett paket med värktabletter som inte hjälpte alls. Försökte få något vettigt gjort alls, men det gick inte så bra. Åt lite middag (som jag fick behålla, YES) och sedan gick jag på teater, själv. Jag gör mycket själv. Inte alls deprimerande. Det var himla underhållande faktiskt och jag träffade min 45-åriga bästis också så helt ensam blev jag inte tillslut. Drack två öl och vinglade hem (jag hade alltså bara ätit lite lasagne sedan torsdagen). Kom på att jag skulle spela handboll dagen efter och blev lite arg på mig själv för att jag drack öl. Satte väckaren på 7 och gick och la mig.

Söndag:

Mådde fruktansvärt dåligt när jag vaknade, men hade inget nummer jag kunde ringa och meddela att jag inte skulle komma så jag åkte iväg ändå! Iväg åkte vi till Leyton, London. Väl där visade det sig att den fantastiska hall vi skulle spela i var ett tält med samma temperatur inne som det var ute. SVINKALLT! Jag är inte den som är den, men när jag värmde upp i mål så gjorde det satans ont att få skotten på händerna kan jag lova. Som tur var så dök vår målvakt upp och jag slapp stå i mål! Matchen gick åt helvete, vi förlorade med 30-13, men då spelade vi också mot Englands bästa lag. Kom hem, åt middag, andades ut och tänkte att nästa vecka kommer INTE bli lika hemsk!

Men jo, det kommer den.
Hur vet jag det?
Jo för jag började morgonen med att hyvla bort halva min tumme.

52

Tycker att det är lite roligt att jag försökt att börja läsa en artikel om Prokrastinering i två dagar nu.

Jag är hopplös.

Annars har det här varit en sjuk vecka, jag berättar mer när den är över!

55

Vad gör jag denna måndag?

Inget av det jag borde i alla fall.
Det är vård av barn, det är ostätande och det är genomgång av failbook.

Jag borde jobba med låtarna. Jag borde verkligen inte äta ost då jag är lack toast and tolerant (failbook.failblog.org, tack för den (lactose intolerant för den som inte förstod (laktosintolerant för den som inte kan engelska))).

För övrigt tycker jag att det är jävligt dålig stil att bli sjuk när jag har så mycket att göra...

56

20 dagar till körkonsert.
Jag mår lite dåligt när jag tänker på det.
Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte.

Det kommer inte gå bra. Det kommer att gå så fruktansvärt dåligt.
Och allt är mitt fel.

En lite roligare grej är att jag kommer att göra pausunderhållningen. Det blir trevligt.
Det var länge sedan jag var på scen på det sättet!

60

Men herrenån vad smart jag var idag.
Jag tänkte att eftersom jag gått ner 7 kilo nu (eller en sten och lite till som de säger här i England) så är det inte så farligt om jag äter den sista tårtbiten till lunch.
Hur fel kan man ha egentligen? Jättefel.
Fy helvete vad jag mår illa.

2 månader kvar. Jag börja känna stressen. Det är helt sinnessjukt hur snabbt den här tiden har gått. Jag kommer inte att sakna att bo i en annan familjs hus. Jag kommer inte sakna att jag måste vara tyst hela dagarna för att pappan ligger och sover.
Jag kommer inte sakna hur otroligt bortskämda de här barnen är och jag kommer inte sakna allt tjatande och städande.
Men det finns så otroligt mycket som jag faktiskt kommer att sakna att det bara vrider om i magen på mig när jag tänker på att jag om 60 dagar lämnar allt för alltid.

Varför gör jag alltid så här? Varför flyr jag alltid till ett nytt ställe?
Från Kramfors till Härnösand (Stockholm - Kramfors räknas inte, det var mina föräldrar som ville fly huspriserna), från Härnösand till Göteborg och från Göteborg hit.

Jag kan ärligt säga att det var hemskt länge sedan jag tyckte om mig själv så mycket som jag gör här och nu.
Jag tappar alla de där kilona jag la på mig när jag mådde som sämst, jag provar nya saker och mitt självförtroende har då aldrig varit så här högt.
Jag vet att jag kan, jag är bra på hemskt mycket.
Det kanske är dags att sluta vara så bitter, sluta fly, sluta klaga, sluta skylla allt på alla andra utom mig själv?

Jag har nu 60 dagar på mig att komma på hur jag ska klara av att ta med den jag är nu hem till Göteborg igen, så att jag inte faller tillbaka till gamla vanor.

Jag vill inte dit ner igen.

65

Ååå, vad skönt! 5 kilo på 4 veckor.
Jag är nöjd. Så nöjd att jag ska fira det med att titta på fyrverkerier i Cambridge i kväll. Själv.

Edit: I spöregn. Mysigt!

67

Saker att hata idag:

Någon låter bli att städa mitt rum hela tiden så jag kan inte öppna dörren!

Någon tappar bort mina glasögon hela tiden så på kvällarna ser jag inget längre!

Någon skiter i att tvätta mina kläder så nu ligger allt jag äger i tvättkorgen och är helt oanvändbart!

Någon har förstört ännu ett par hörlurar så nu kan jag inte lyssna på musik som jag vill på nätterna.

67

Dagens tanke:
Varför vill så många få tag på Adam och varför har han gett ut mitt nummer istället för sitt eget?

Jag tänkte att jag skulle hålla mitt rum skinande rent i 67 dagar.
Jag brukar köra på ursäkten att det är ett organiserat kaos och att det bara är ett äkta geni som klarar av att leva så, men, nu när mitt rum är så minimalt så funkar det inte på samma sätt, för just nu kan jag inte ens öppna dörren.

Om jag ändå hade en liten hylla i det här jävla gästrummet...