Google del 2

Jag vet inte om det syns så väl, men det är två (tre om man räknar med min bloggadress, men det gör jag inte) nya sökningar på google som lett hit till mig.
Pensionär fest och pensionärsfest.

Vilket uppvaknande. Det är ett sådant liv jag lever alltså. Ett pensionärsliv. En festande pensionär dock. Vet inte om det är bättre.

Nu är jag lite deprimerad. Jag är ju bara 22...

Även att det faktiskt är tre personer som googlat exakt "mattpiskan 2010". Är det ett event jag missat eller så?

Det är fredag idag va?

Man blir lite dagblind när det är sommarlov.
Familjen är i alla fall ute och har roligt.
Hur firar jag denna nyvunna friheten? Jag städar och äter chips (det ingen ser en äta har man inte ätit-dieten).

Äntligen får jag städa i lugn och ro. Dammsuga som jag vill och skura golvet som en galning.

Det är så jävla illa hur roande jag faktiskt finner det.

Ensam hemma.

Nästan.
Och inte nu alltså.
Nej, men om två veckor så lämnar familjen detta hus för att spendera två veckor i Turkiet istället!
Bra val tycker jag! Synd att de inte kan ta med hundsatan bara!
Men då kom jag ju på att jag kommer att vara helt ensam.

Fast nu ljög jag, för de bästa vännerna man kan ha kommer och förgyller vardagen lite, fast bara en vecka eller så, för sedan lämnar de mig för övriga Europa.

Vad jag ville komma fram till är att jag tänkte hålla öppet hus här för den som vill mellan 14 och 28 augusti.
Gratis mat och boende för den som känner för en spontanresa till engelska landsbygden!

Enda betalningen är att jag kräver underhållning. Allt går bra, förutom töntig magi och falsksång!

Internet, jag saknar dig.

Jag förstår inte. Nu jävlas det med min internetuppkoppling igen. Det här går inte. Jag behöver snoka i människors liv på Facebook och läsa inte så underhållande (och några få jätteunderhållande) bloggar för att klara vardagen. Idag var jag så uttråkad och inte alls sugen så jag följde med på krabbfiske vid havet. Jätteroligt. Eller inte. Det regnade och var kallt, så klart. Jag har aldrig tur med vädret. Vi fick i alla fall 82 krabbor och 6 räkor under alla de timmar vi var där. Värt...

Published with Blogger-droid v1.4.8

En värld utan internet

För ca 3 timmar sedan förlorade jag all kontakt med omvärlden. Strömmen stängdes av och jag kunde inte längre använda mig av the world wide webb, så att säga. Internet är mitt största och värsta beroende, bra mycket större och värre än mina salt- och sockerberoenden. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Så jag gick ut på promenad. Sedan läste jag igenom 7 kokböcker (ingen överdrift) och nu har jag legat och övat på kalligrafi (stavning?) de senaste 30 minutrarna. Men det fantastiska är ju, att jag har internet på mobilen! Teknikens under alltså! Gratis är det till och med! Äntligen kan jag få mig en liten internetfix, så jag kan sluta skaka!

Published with Blogger-droid v1.4.8

Fortsättning

Inte nog med att jag får lov att utstå sådana där kvinnoproblem idag, utan i rummet bredvid så borras det för fullt och i rummet ovanför spelas det trummor och sjungs i mikrofon. Falskt.
Jag har min musik på högsta möjliga volym, men det hjälper ju inte mycket när man bara har de där burkiga laptophögtalarna att använda sig av.
Nä, nu lägger jag mig fan ned och skriker som ett litet barn.

Att vara kvinna.

Dagar som idag så hatar jag verkligen att vara kvinna.
Det finns ingenting jag hatar mer än att vara kvinna, dagar som denna.
Man kan ju tycka att efter ex antal år så borde man vara van, men det är jag inte. Jag hatar det mer och mer för varje gång. Det här är väl ca 120de gången det sker.

Jag talar så klart om mensvärk. Jag vill amputera hela min mage, operera bort livmodern eller nåt. Byta kön kanske?
120 gånger. Man kan snabbt räkna ut att det är ca 400 gånger kvar också.

Det finns inget med att vara kvinna som jag hatar så mycket som just det här.
Dagar som den här ger mig fan rätt att skita i min diet och åka och köpa godis. Så det så.

En dag som idag.

Idag har jag shoppat i 7 timmar.
Eller nej, jag har följt med någon som shoppat i 7 timmar.
Behöver jag säga mer?
Nej jag tänkte väl det.

Alltså, the irony...

I förrgår sitter jag och skriver hur mycket jag vill döda människor som säger att de gillar Twilight.
Vad gör jag idag?
Jag går på bio.

Vad ser jag?
Twilightskiten.

Jag fick ett sms.
"Hej, vill du följa med mig och en fransk au pair på bio ikväll?"
Jag ringer upp, säger att det vill jag absolut!

De kommer och hämtar upp mig. Jag sätter mig i bilen, frågar vad vi ska se och fransyskan svarar Twilight.

Hur kunde jag vara så naiv? Hur kunde jag tro att de skulle vilja se något annat än den skiten?

Jag och min plånbok saknar de pund som jag la på den jävla skitfilmen!
Jag förstod ingenting. Det var totalt värdelöst och när de andra grät så skrattade jag. Jag förstår bara inte?!
Och någon pratade om olika team. Och huvudkaraktären är en slampa.

Skulle jag råka hamna i samma rum som människan som skapade den där jävla förbannade skitserien så mördar jag den. På riktigt. Skiter fullständigt i vad straffet blir. Ingen som skapar sådan skit förtjänar att leva.

Att vara jag.

Jag älskar att jag är en sådan människa som kan köpa en våg, ställa sig på den och bli överlycklig för att jag gått ned 10 kilo sedan jag startade hela processen för att sedan 3 dagar senare ligga 4 kilo plus.

NOT.

Bakom flötet, eller bara lite efter?

En av alla miljoner vänner man har på Facebook uppdaterade sin status och skrev att hon skulle ladda för en afton med sin syster och Edward Cullen och att det skulle bli "mums".
Jag blev nyfiken på vem den där Edward var. Kanske var det hennes eller systerns nya pojkvän?

Jag gjorde det man alltid gör när man undrar något. Man frågar inte, man googlar.
Det visade sig att Edward Cullen var den där jävla glittrande vampyren jag har kämpat med att ignorera i några år.

Jag läste på lite på Wikipedia om denna vampyrjävel också...

"Edward Cullen har bronsfärgat hår, och en ögonfärg som varierar mellan bärnsten, topas och svart. Innan han blev vampyr hade han gröna ögon. Han beskrivs som otroligt vacker, liksom alla vampyrer. Som person är han väldigt "manlig" och tar den manliga rollen på stort allvar. Han är en gentleman och har en lockande och tilltalande röst. Han är även väldigt generös, omtänksam och mystisk. Han luktar även väldigt gott."

Jag dör lite. Det där är så värdelöst pinsamt. Nästa person som säger att de gillar Twilight skjuter jag.

Oj!

Så var den helgen över! Jävlar vad snabbt det gick!

I fredags blev det promenad och vin med min polska, på lördagen blev det shoppning och

matlagning med polskan och på söndagen blev det Tesco och promenad med polskan!

Jag har fått en vän! Wiho! Hon säger till och med att hon vill stanna längre efter att ha träffat mig!

Så nu ser ni, alla ni som säger att jag inte är en bra vän! Jag är en sjukt bra vän! Så bra att polskan

vill stanna i ett helvete (ja, hon har det ett helvete här) bara för att umgås mer med mig!

Annars är det hemskt underhållande att se oss två tillsammans. Det är Barbie och Trasdockorna. Ni kan ju gissa vem som är vem...

Google

Vad folk har googlat för att sedan hamna på min blogg;

• Långben kryp
• k
• mattpiska 2010

Underbart. Alla vägar leder till Rom. Inatt är jag Rom.

Blåsor

Jag får hemskt lätt blåsor, både på fötterna och i munnen. De är inte av samma sort dock. Tror jag.
Men i alla fall. När jag var liten och gick till tandläkaren (vilket jag älskade att göra, för jag fick alltid beröm och behövde aldrig göra något obehagligt), så klagade jag lite på att jag alltid fick blåsor.
Tandläkaren sa åt mig att använda Zendium.

Jag vet inte om det var en sådan där placeboeffekt som hände mig, men det hjälpte. Efter det hade jag nästan aldrig blåsor i munnen.
Så flyttar man till England. Här har de inte Zendium.
Idag är min mun så full med blåsor (som gör ONT) att jag inte kan äta ordentligt.
Det blir förtuggad mat och soppor.

Det är synd om mig.

Ikväll så jävlar.

Äntligen får jag spela handboll igen!

Det känns som att det var igår jag stod där med gråten i halsen och berättade för tränare Kaiser att jag var tvungen att sluta på Handbollsgymnasiet pga värdelösa leder. Fast det var det så klart inte.
Det var 5½ år sedan. För jag är så jävla gammal nu. Hur fan gick det till?

Helgen som var

I helgen har ju den här familjens före detta au pair varit på besök och med sig hade hon en vän.
Så i helgen har jag haft otroligt roligt. Äntligen har man fått prata med någon i sin egen ålder.

OCH jag har fått snacka skit om den här familjen jag bor hos! Jävligt skönt måste jag säga!
Som att mamman ofta prioriterar ett glas vin före sina barn.
Eller att hon ger hintar om att jag inte gör så mycket som jag borde, men sedan lämnar hon sin tvätt i köket i flera veckor.
Eller som att hon har så otroligt många principer och regler och sedan följer hon inte en enda.
Eller som att det är så otroligt uppenbart att jag bara är här för att vara "the bad cop".

6 månader kvar och ja, jag tänker klaga hela vägen ut.

Abstinens

Jag lider av en sådan fruktansvärd abstinens.
Jag vill träna! NU! Nu när vardagen äntligen är tillbaka till sitt vanliga tråkiga sig, och jag faktiskt kan stödja på min fot (alltså var det ingen fraktur, som vanligt överdrev jag) så vill jag åka iväg och träna.

Så vaknar jag med halsont och megahosta idag. Jag blir så jävla less!

Jag har inte tränat på år och dar, typ.

Men imorgon börjar jag i alla fall spela handboll igen. Det känns bra.

Om bara den här jävla hostan släpper.

Kryp

Jag har alltid fått lov att vara räddaren i nöden när det kommer till kryp. Alltså, bland mina vänner.
De är rädda för spindlar och skalbaggar och långben och allt vad det heter.
Jag har ingenting alls emot kryp, de är så små och jag är så jävla enorm. Jag vinner alltså (om det inte är en malariamygga eller så).
Men. I kväll gjorde jag en sjukt korkad grej. Det var så jävla varmt i mitt rum att jag var tvungen att öppna fönstrena. Samtidigt var taklampan på lyset, så att säga.
Krypinvadering i mitt rum alltså. Helt plötsligt har jag 100 långben och 20 malar i mitt tak. De cirkulerar så där jävla äckligt och då och då kommer några ner för att attackera mig.

Jag önskar verkligen att jag överdrev, men det gör jag inte. Det är minst 120 kryp i mitt tak.

Det kliar över hela min kropp och jag är sjukt äcklad.

För övrigt så blev jag en kusin rikare idag. En pojke. Känns fint.

Ny karriär?

Idag var jag och puntade igen. Fast utan guide. Idag var det jag som var både guide och puntare.

Jävlar vad det var svårt till en början, men sedan gick det hur bra som helst. Det gjorde det inte för alla andra jävla turister och tillslut kände jag bara för att hugga ner dem med min punting-pinne.

Fint var det också att 25 kinesiska arbetsmän i två puntar filmade oss fyra hela tiden. De andra tjejerna satt ju där i båten alldeles fräscha och snygga, jag stod där bak med tomatrött ansikte och svett som lackade och gjorde fina miner. Dessa jävla turistbilder igen...

Jag tror allvarligt att turister kommer att bli min död. Jag vet inte hur, men jag kommer att dö en turistrelaterad död.

Annars då?
Jo då, jag har brutit tån och blodat ner hela min säng med ett blodigt knä. Dessutom har jag fått en schysst baddräktsbränna och så har jag blivit less på fest.

PR

Jag gör inte reklam för den här bloggen. Inte mer än om jag skulle kommentera hos någon annan alltså. Jag länkar den inte och jag ber inte alla mina Facebookvänner att läsa den heller.
Jag orkar inte. Jag vill bara skriva av mig lite och det är inte viktigt att någon läser.

Men nu börjar läsarantalet sakta men säkert öka. Det är ju lite så att man undrar vad som hänt.

Det roliga är att nästan alla nya läsare kommer från Örebro med omnejd. Varför är det så? Vilka är ni?

Firande

Ok, jag fyllde år igår. Jag har levt i 22 år.

Jag planerar att bli 112 år. Exakt alltså. Jag vill dö den 6e juli 2100. Jag har två anledningar till den önskan:
1. Jag vill dö på min födelsedag. Det vore coolt.
2. Jag vill veta vad de säger på nyårsafton! Tjugoetthundratalet? Tvåtusenetthundratalet?

Jag tänkte börja det här inlägget med att klaga.

Jag tänkte säga att jag fick ovanligt många gratulationer i år på Facebook och SMS, fast det var en person som helt glömde min födelsedag. Min allra bästa vän. Henne har jag känt i 22 år (hela mitt liv alltså). Men nu skrev hon ett grattis i efterskott-inlägg idag, så då kunde jag inte klaga och vara bitter över det.

Jag fick förresten en ny telefon. Jag undrar hur länge den klarar sig från att hamna i vatten!

På tal om turistbilder

När jag år 2004 åkte till Egypten med min familj så hände det mig en underlig grej.

En dag besökte vi Luxortemplet. Jag mådde skitdåligt för jag hade råkat ut för Cairo Quickstep. Jag gick med huvudet nedböjt och hade solglasögon trots att det var molnigt. Vi var en stor grupp av endast nordeuropeiska turister som hade åkt tillsammans till detta ställe.

Vi hade varit i Egypten ett tag så jag var vid det där laget van vid att de ber om pengar för precis allt.

En man kommer fram till mig. I sin hand håller han en kamera och säger något jag inte förstår. Jag säger nej tack och går vidare. Min mamma säger till mig att han nog bara ville att jag skulle ta en bild så att de kunde vara med hela familjen. Så jag vänder mig om och nickar på huvudet och sträcker fram handen. Han ger mig inte kameran. Istället ger han kameran till en annan kvinna innan han ropar dit hela sin familj som sedan ställer sig runt mig. Det var inte jag som skulle fotografera deras familj, utan den familjen ville fotograferas med mig.

Jag har inte kunnat släppa det här än. Jag frågade ingenting om det, utan jag var i chock och sa tack och gick.

Varför just jag? Jag var knappast den enda utländska tjejen där. Jag var inte ens blond. Hjälp mig reda ut detta! Snälla! Jag behöver ro!

Så här såg jag ut den dagen. Jag vet. Jag hade gjort flätor i håret. Jag vet, det var jättetöntigt och fult. Och bilden är nog inte den tydligaste heller. Men jag måste veta. Jag har gått och tänkt på det här i snart 6 år nu!

Varför just jag?

Punting

Idag kom mina föräldrar.
Hemskt trevligt! Jag fick en påse lakrits och två stora paket med Wasa Sport.
Brödutbudet i England är sämst. Lakritsen också för den delen.

I alla fall så har jag turistat idag. Jag brukar inte hålla på med sånt.
Jag hatar turister. Eller alltså, människor som beter sig som turister. Jag blir förbannad och vill knuffa dem framför en buss. Långsamma och korkade. I vägen och värst av allt är när man måste vänta för att folk som inte kan ta kort ska ta kort (så där när man måste vänta för att inte hamna mitt i bilden alltså). Men ja, alltså, jag har turistat idag. Vi körde punting. Vilket alltså är att man sätter sig i en liten gondolliknande båt och sedan får man höra historier om alla universitet av en underhållande guide. Jag gillade det oroväckande mycket.

En historia vi fick höra var om en väldigt illa omtyckt man. På hans gravsten står det (översatt till svenska): "Denna gravsten av marmor är lika svart och kall som hjärtat på mannen som vilar under den"
Det var inte heller någon fiende som ristade in det, utan mannens egna familj. Hårt.

P.S.: Är det bara jag som undrar hur många okända människors turistbilder man egentligen finns med på runt om i världen?

Konsert

Idag var det konsertdag. Jag skulle vilja säga att det gick bra, men det vore en lögn. Lite falskt, lite otajmat och bara allmänt dåligt.
I höst är det min tur att leda denna kör. Denna kör med mor- och farföräldrar. Kommer att bli fint det. Jag är stenhård på gränsen till elak. Inget tjafs. Det ska låta bra annars får det fan vara.

Nu är jag trött. Som fan. För igår var jag och partade i en lada. Väldigt bonnigt. Som sig bör här ute på landet.

Massaker

Mas-saker: Alla mina vänner är på Peace&Love. Några vänner spelar även där. Jag vill också. Men nej, jag är här och svettas och är irriterad på barn och hund istället. Jag vill vara i Dalarna!

Massaker: Körkonsert på lördag. Kören är så fruktansvärt dålig. Sista repet ikväll och det låter fan värre idag än det gjorde för 4 veckor sedan. Nej, om jag inte kontrollerar mig så slutar det i massaker.