Dag 26 - Vad är kärlek?

När hjärtat är så tungt att det är svårt att bära, då är det fullt av kärlek.

I kväll har jag tittat igenom gamla bilder från min Härnösandstid. Alla minnen, alla fester, alla resor, alla underbara vänner...

I kväll har mitt hjärta varit så tungt att det nästan ramlat ner i magen.
Jag känner inget annat än kärlek när jag tänker på mina vänner.

Dag 27 - Det här åt jag idag

Misslyckade lussebullar.
Inte så mycket annat än det faktiskt.

Vilken matglädje jag har just för tillfället.

Dag 28 - Mina föräldrar

Familjen. Far, mor, bror och en jätteglad jag.

Mina föräldrar är de bästa. Jag är ledsen att säga det, men så är det. Det kan omöjligt finnas några bättre.

Jag har alltid fått ett enormt stöd hemifrån. Jag har fått ovillkorlig kärlek i massor.

Det är klart det har bråkats och jag har smällde igen min dörr så ofta att färgen lossnade.
Men jag har alltid kunnat komma med problem till mina föräldrar och de har ställt upp på allt de har kunnat.

Jag är ledsen för att jag ofta tagit mina föräldrar för givet. Alla har inte haft samma tur som jag.

Tänk att min pappa var 22 år när jag föddes och min mamma 23. Min ålder alltså. Jag hade inte klarat av att bli förälder, gifta mig, köpa hus, ja, bilda familj, nu! Tänk allt de har klarat av, alla de hinder de har tagit sig förbi...

Mina föräldrar är mina största idoler. Så är det bara.

Dag 29 - Min första kärlek

Han var ett år äldre och visste inte ens om att jag existerade.

Jag var 6 år och hade precis börjat på lekis och mitt hjärta slog lite extra hårt när jag såg den här killen. Jag visste inte ens vad han hette det första halvåret, men det ändrades en dag då förskoleklassen och Åk 1 skulle på utflykt tillsammans.

Vi var uppdelade i grupper och jag hamnade i samma grupp som honom. Jag var så glad att jag inte visste var jag skulle ta vägen! Jag visste vad han hette nu också; Johan.
Sedan säger min fröken Eva det otroliga... "Sophia du går med Johan". Jag skulle alltså gå hand i hand med världens vackraste pojke.

Jag var kär i den killen i två år och han visste fortfarande inte att jag existerade, men det var ok, för jag hade gått hand i hand med honom en hel dag när jag var 6 år och det var fantastiskt!

Dag 30 - Presentera mig själv

En tjock och glad unge som fått tilltalsnamnet Sophia.

Det är svårt att presentera sig själv. Jag vet inte riktigt vem jag är än tror jag. Det här året i England har jag förändrats rätt mycket och det är svårt att sätta ord på hur jag är, vem jag är.

22 år, brunett (egentligen är jag lite blond), 169 cm över havet. Mer då?

Jag vet inte.

Jag tror att jag är glad, självständig, smart, lat, lite nedlåtande, naiv, bitter, stark (psykiskt, inte alls fysiskt)...

Jag kommer nog inte på mer. Önskar att någon annan hade kunnat presentera mig, så slapp jag börja grubbla på vem jag är.

31 - De sista 30 dagarna

Jag tänkte, precis som så många andra runt om i bloggvärlden ha olika dagsteman.

Det ska jag sköta nu, mina sista 30 dagar i England. De flesta börjar på dag 1 och arbetar sig upp, jag vänder lite på siffrorna så att de passar min nedräkning!

Dag 30 – Presentera mig själv.
Dag 29 – Min första kärlek.
Dag 28 – Mina föräldrar.
Dag 27 – Det här åt jag idag.
Dag 26 – Vad är kärlek.
Dag 25 – Min dag.
Dag 24 – Min bästa vän.
Dag 23 – Ett ögonblick.
Dag 22 – Min tro.
Dag 21 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 20 – Mina syskon.
Dag 19 – I min handväska.
Dag 18 – Den här veckan.
Dag 17 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 16 – Mina drömmar.
Dag 15 – Min första kyss.
Dag 14 – Mitt favoritminne.
Dag 13 – Min favoritfödelsedag.
Dag 12 – Detta ångrar jag.
Dag 11 – Den här månaden.
Dag 10 – Ett annat ögonblick.
Dag 9 – Det här upprör mig.
Dag 8 – Det här får mig att må bättre.
Dag 7 – Det här får mig att gråta.
Dag 6 – En första.
Dag 5 – Mina rädslor.
Dag 4 – Min favoritplats.

Dag 3 – Det här saknar jag.
Dag 2 – Mina ambitioner.
Dag 1 – Ett sista ögonblick.

32

Jag berättade ju lite hastigt om min tumme.

Så här såg den ut dagen efter att jag hyvlat bort halva.

Och om ni undrar varför jag ser så underlig ut, så är det för att jag är född så.

Och om ni undrar om jag photoshopat min tumme så kort och tjock, så nej, jag är född så.

37

Igår omfamnade jag min mest morbida sida.
Jag pratade lite med en "vän" härifrån som är ung. Bra mycket yngre än jag och denne "vän" påpekade hur gammal jag var. Jag svarade med att säga att "ja, det är nog lika bra jag börjar planera min begravning". Och det gjorde jag.
Jag vet precis hur min begravning ska se ut nu. Jag valde till och med den låt som ska spelas.

Idag har jag inte gjort annat än att lyssna på den låten. Vilket sjukt beteende. Jag blir nästan lite rädd för mig själv.

Imorgon är det konsert, sedan blir jag förhoppningsvis normal igen.