Förvirrande

Gårdagens handbollsträning var den mest förvirrande i världshistorien.
Jag var inte längre ensam skandinav utan en norska och en svensk till dök upp.
I början gick allt bra. Jag pratade svenska med norskan och svensken, men ju tröttare jag blev ju mer blandade jag ihop språken. Jag är inte van att använda svenska som tal. Skriva är en sak, men att tala var tydligen en helt annan sak.
Jag pratade någon slags svengelska eller så blev det engelska med svensken och norskan och svenska med ickeskandinavierna.
Nej usch vad fel allt blev.

Hade jag gillat att prata i telefon eller Skype så hade det kanske varit en sak, då hade man fått öva på modersmålet så att säga, men nu gör inte jag det. Jag närmare bestämt hatar att prata i telefon. Förr i tiden hyperventilerade jag så fort jag var tvungen att ringa någon till och med.

Den här helgen består av en jävla massa shopping (BLÄ) och en liten musikafton på den lokala puben. Så, I'm out. Jag måste förbereda mig mentalt på bästa sätt (hur man nu gör det) och fixa skavsårsplåster.

P.S. Jag hittade färgburken till badrummet så nu är allt nymålat och fint och ingen såg mina hårfärgsfläckar! Tack och lov för det!