Det har säkert hänt mer, men det har jag glömt nu.
Den första var på gymmet.
Jag fick kramp. I runkmusklerna. Så jag svor högt. "Satans jävla runkmuskel" sa jag. "Höhöhö" fick jag höra bakom mig.
Jag hade glömt lite att jag inte är ensam svensk på mitt gym. Vad ska den karln tro om mig egentligen?
Den andra var ett framsteg för Sophia med det värdelösa självförtroendet.
Jag proklamerade att jag är tillgänglig som dirigent för min kör till hösten.
Det skulle jag aldrig gjort förr.
Med vänliga hälsningar
Sophia - blivande dirigent med runkmuskelkramp
No comments:
Post a Comment