I helgen var jag på... Hmm... Låt oss kalla det en spontanutflykt.
Jag startade tidigt, redan klockan 3 på fredagsmorgon. Jag vaknade med universums värsta mensvärk. Så jävla värst att jag knappt kom upp ur sängen. Jag var inte nöjd.
Upp kom jag i alla fall. Klädde på mig, kollade igenom väskan en sista gång och gick sedan ut till garaget för att ta ut moppen som skulle ta mig in till Cambridge och busstationen där.
Inne i garagehelvetet har någon lagt alla 6 cyklar huller om buller. Klockan 3.10 är det mörkt. Jag ramlar således över alla dessa cyklar. Ont gjorde det och jag var inte nöjd.
Ut på vägen med min lilla moppe. Det är ca 1 mil mellan Orwell och Cambridge och det tar väl ca 15 minuter om man har tur med trafiken och det har man ju nästan alltid klockan 3 på morgonen.
Halvvägs in till Cambridge händer det... Moppejäveln lägger av, den vill inte funka mer.
Jag vet ingenting om mopeder, för jag gick överallt när jag var ung. Så där står jag, mitt i en rondell i ett bäckmörkt Cambridge och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag ringer i panik till pappan som jobbar natt. Han vet inte heller vad jag ska göra. Minutrarna till att bussen ska gå blir bara färre och färre. Jag var INTE nöjd!
Men men, slutet gott, allting gott.
En snäll väktare stannade och frågade om jag behövde hjälp och erbjöd sig senare att skjutsa mig till busstationen. Jag hann med bussen.
Det här är en vanlig dag för mig. Så här ser alla dagar ut. Det är alltid någonting som går helt åt helvete. Är det då konstigt att jag är bitter?
No comments:
Post a Comment