Här finns ett stort gammalt lertag. Där var jag idag. Det var satans fint där. Men jag insåg inte potentialen förrän det kom en karl dit och började träna. Då öppnades mina ögon för hur fantastiskt detta ställe är egentligen. Jag dreglade av upphetsning när jag såg framför mig hur jag faktiskt hittat ett ställe där jag kan springa utan problem, där jag kan rusa upp och ner för lertagsväggarna.
Marken är så pass mjuk att mina knän kanske håller utan att jag dör lite.
Så jävla fint. Äntligen!
No comments:
Post a Comment