På tal om min kropp förresten...

Det är inte bara mitt fel att jag är i så hemskt dålig form just nu.
Det är mina leders fel också.
Ingen läkare vet vad det är för fel på dem, en sa till och med att det inte var något fel alls.
Jag går inte till läkaren längre. Ska vara om jag är döende då.
Vårdcentralen i Kramfors har en stor del i att jag är så bitter.

Whiplashskada har jag också.
I typisk Sophia-anda så fick jag inte den genom en hemsk bilolycka eller så, utan under en fotbollsmatch när jag var 14.
Jag fick en knuff i bröstet och sedan var det kört.

Det är ju inte en jättehemsk whiplashskada, men när smärtan sitter in så vill man bara dö lite. Det strålar från vänster sida nacke upp i huvudet och sedan ner ut efter hela ryggen, enda ner till vänster häl. Synen blir blurrig och jag mår illa.
Värst av allt är väl att jag blir så jävla förbannad. Farligt arg alltså. Om någon kommer i min väg finns det en chans att den dör, eller i alla fall börjar gråta.
Inga hämningar.

Tur att det inte sker så ofta. Då hade jag nog haft ännu färre vänner.