På tal om klanthet...

Ska jag ta och berätta om mina mobiltelefoner kanske?

1. Första mobiltelefonen köpte jag när jag var 13. Det är alltså ca 9 år sedan nu. Det var en Nokia 3330. Det första jag gör när jag kommer utanför butiken är att tappa den i marken, i en liten liten vattenpöl. Den överlevde som tur var, men några månader senare virade jag av misstag in den i en blöt handduk. Den dog.
   
   
2. Mobil nummer två var av märket Sony Ericsson. Om den mobilen kunde tala alltså... Först lyckades jag få den stulen i min egen skola, men en kompis till mig gick i tjyvens klass och sa till en lärare. Jag fick tillbaka mobilen. Ett tag senare åkte jag på en innebandyturnering. Där blev den stulen igen, tillsammans med en massa andra människors telefoner. Polisen gjorde någon slags räd på det högstadiet i den stad (byhåla) jag varit och spelat innebandy i och lyckades se att någon använde min telefon och så fick jag tillbaka den igen. Tredje gången den blev stulen brydde jag mig inte ens om att anmäla det. Jag orkade inte med den där olyckstelefonen längre.
   
   
3. Tredje telefonen var passande nog en 3-mobil (märket kan ha varit Motorola). Den var oförstörbar, till och med för mig. Men den hade ingen som helst täckning. Jag hade precis flyttat hemifrån och min mor fick inte tag på mig och spenderade året med att vara hemskt orolig.
   
   
4. Fjärde telefonen var en liten Samsung som jag älskade. Någon månad efter att jag köpt den hade jag en liten fest hemma hos mig. Jag lutade mig över bordet och mobilen gled ut fickan. Plopp, rakt ner i glaset fyllt med öl. Jag fick använda min fars gamla telefon innan jag fick en ny på min födelsedag.
   
   
5. Femte telefonen var också det en Samsung, men en med kamera och allt. Jag fyller år i början av juli. I slutet av juli åkte vi på bröllop i Göteborg. Jag fick en massa samtal från ett nummer jag inte kände igen, så jag slängde i väg ett "Vem är det?"-sms. Jag fick inget svar. Inte förrän en vecka senare när mobilen låg på mitt nattduksbord. Jag var inte inne i mitt rum men det var en skurhink full med vatten. Den här telefonen hade en udda inställning att inte sluta vibrera förrän man öppnat smset. Mobilen vibrerade hela dagen och på eftermiddagen hittade jag den i skurhinken, så klart.
   
   
6. Efter den hade jag bara en massa lånetelefoner. Jag pallade inte mer, kände att det nog var en förbannelse över mig. Men när jag slutade gymnasiet och flyttade ihop med min dåvarande pojkvän så fick jag hans gamla telefon. Den var toppen.
   En dag pratade jag i telefon med min kära vän Petra. Jag hade lite bråttom ner på stan så jag stod och gjorde mig i ordning i badrummet samtidigt. Jag slår ihop telefonen (det var en flashig viktelefon) och den studsar ur min hand och ner på badrumsgolvet. Där hoppar den runt ett dussin gånger för att sedan studsa rakt ner i det nyss rensade avloppet.
   

Sedan dess har jag inte ägt en telefon. Jag har lånat av Karin och nu lånar jag min mors gamla. Den håller på att dö av ålder just nu och jag grämer för att jag måste köpa mig en ny. Det kommer inte sluta bra.