Vardag

Imorgon är det onsdag. En dag till i sommarlovshelvetet, sedan börjar skolan igen!
Så jävla skönt!

Jag kan sätta mig i lugn och ro och inte göra det jag borde utan att någon är där och klagar.

Idag stod jag för övrigt med saxen i handen och tänkte klippa av mig håret.
Fast då fick jag någon slags uppenbarelse. Jag såg hur jag skulle se ut om jag faktiskt gjorde det.
Det var inte en vacker syn. Verkligen inte.

Så jag tänker inte utsätta världen för det. Fast jag har haft nästan alla frisyrer och hårfärger som finns faktiskt (herrenån vad värdelöst jag skriver idag, förlåt).

Så vi bjuder på ett litet Sophiaputpuri (i ingen som helst ordning alls)!

2004, tror jag. Någon slags brunröd färg i krulliga korvar. Förövrigt ett av de få rosa plaggen jag någonsin ägt.

London 2006. Svart och lugg och fult självfall.

Trasigt, blondt och brännbollsturneringen 2007.

Det ska ju börjas någonstans också. Det här är 1990, jag var två år, blond och oskyldig.

2005 körde jag rött. Det här är en av alla miljoner nyanser jag hade det året.

En gammal goding här på bloggen. Rastaflätor. Stort misstag.

Ganska nyss, fast en aningen mörkare än vad jag kör på nu.

Under 2008 kom också morotshalvåret!

Samt en till omgång med blondt.

Svart och frän 2008.

Mörkbrunt och lockigt 2008. 2008 hände mycket med mitt hår.

För att försöka rädda mitt stackars hår fick jag kapa av det 2007.

Tjockt och friskt 2006.

Studentbalens frisyr var misslyckad och blond.

9ans bal. Ja. Vad ska man säga. Fyra nyanser av brunt. Ofrivilligt.

Osminkad och naturlig 2004. Typ. Förutom hårfärgen.

Varför jag står som jag gör kommer ni aldrig få reda på. Men den här bilden satt uppe över hela stan i några veckor. Det var fint. Det var inte min hårfärg under våren 2007.

Vi avslutar denna fina bildserie med en bild från vintern 2007. Jag var mer nöjd än jag ser ut att vara. I en vecka eller så, innan jag ville ha det längre igen. Att man aldrig kan bestämma sig.

Jag önskar jag hade bild på alla mina hårfärger... Det här är bara en liten liten del.

Och jag önskar jag hade bild på mina dreads också. De var fina och tog 1 månad att göra. På mig själv.