Dag 26 - Vad är kärlek?

När hjärtat är så tungt att det är svårt att bära, då är det fullt av kärlek.

I kväll har jag tittat igenom gamla bilder från min Härnösandstid. Alla minnen, alla fester, alla resor, alla underbara vänner...

I kväll har mitt hjärta varit så tungt att det nästan ramlat ner i magen.
Jag känner inget annat än kärlek när jag tänker på mina vänner.

Dag 27 - Det här åt jag idag

Misslyckade lussebullar.
Inte så mycket annat än det faktiskt.

Vilken matglädje jag har just för tillfället.

Dag 28 - Mina föräldrar

Familjen. Far, mor, bror och en jätteglad jag.

Mina föräldrar är de bästa. Jag är ledsen att säga det, men så är det. Det kan omöjligt finnas några bättre.

Jag har alltid fått ett enormt stöd hemifrån. Jag har fått ovillkorlig kärlek i massor.

Det är klart det har bråkats och jag har smällde igen min dörr så ofta att färgen lossnade.
Men jag har alltid kunnat komma med problem till mina föräldrar och de har ställt upp på allt de har kunnat.

Jag är ledsen för att jag ofta tagit mina föräldrar för givet. Alla har inte haft samma tur som jag.

Tänk att min pappa var 22 år när jag föddes och min mamma 23. Min ålder alltså. Jag hade inte klarat av att bli förälder, gifta mig, köpa hus, ja, bilda familj, nu! Tänk allt de har klarat av, alla de hinder de har tagit sig förbi...

Mina föräldrar är mina största idoler. Så är det bara.

Dag 29 - Min första kärlek

Han var ett år äldre och visste inte ens om att jag existerade.

Jag var 6 år och hade precis börjat på lekis och mitt hjärta slog lite extra hårt när jag såg den här killen. Jag visste inte ens vad han hette det första halvåret, men det ändrades en dag då förskoleklassen och Åk 1 skulle på utflykt tillsammans.

Vi var uppdelade i grupper och jag hamnade i samma grupp som honom. Jag var så glad att jag inte visste var jag skulle ta vägen! Jag visste vad han hette nu också; Johan.
Sedan säger min fröken Eva det otroliga... "Sophia du går med Johan". Jag skulle alltså gå hand i hand med världens vackraste pojke.

Jag var kär i den killen i två år och han visste fortfarande inte att jag existerade, men det var ok, för jag hade gått hand i hand med honom en hel dag när jag var 6 år och det var fantastiskt!

Dag 30 - Presentera mig själv

En tjock och glad unge som fått tilltalsnamnet Sophia.

Det är svårt att presentera sig själv. Jag vet inte riktigt vem jag är än tror jag. Det här året i England har jag förändrats rätt mycket och det är svårt att sätta ord på hur jag är, vem jag är.

22 år, brunett (egentligen är jag lite blond), 169 cm över havet. Mer då?

Jag vet inte.

Jag tror att jag är glad, självständig, smart, lat, lite nedlåtande, naiv, bitter, stark (psykiskt, inte alls fysiskt)...

Jag kommer nog inte på mer. Önskar att någon annan hade kunnat presentera mig, så slapp jag börja grubbla på vem jag är.

31 - De sista 30 dagarna

Jag tänkte, precis som så många andra runt om i bloggvärlden ha olika dagsteman.

Det ska jag sköta nu, mina sista 30 dagar i England. De flesta börjar på dag 1 och arbetar sig upp, jag vänder lite på siffrorna så att de passar min nedräkning!

Dag 30 – Presentera mig själv.
Dag 29 – Min första kärlek.
Dag 28 – Mina föräldrar.
Dag 27 – Det här åt jag idag.
Dag 26 – Vad är kärlek.
Dag 25 – Min dag.
Dag 24 – Min bästa vän.
Dag 23 – Ett ögonblick.
Dag 22 – Min tro.
Dag 21 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 20 – Mina syskon.
Dag 19 – I min handväska.
Dag 18 – Den här veckan.
Dag 17 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 16 – Mina drömmar.
Dag 15 – Min första kyss.
Dag 14 – Mitt favoritminne.
Dag 13 – Min favoritfödelsedag.
Dag 12 – Detta ångrar jag.
Dag 11 – Den här månaden.
Dag 10 – Ett annat ögonblick.
Dag 9 – Det här upprör mig.
Dag 8 – Det här får mig att må bättre.
Dag 7 – Det här får mig att gråta.
Dag 6 – En första.
Dag 5 – Mina rädslor.
Dag 4 – Min favoritplats.

Dag 3 – Det här saknar jag.
Dag 2 – Mina ambitioner.
Dag 1 – Ett sista ögonblick.

32

Jag berättade ju lite hastigt om min tumme.

Så här såg den ut dagen efter att jag hyvlat bort halva.

Och om ni undrar varför jag ser så underlig ut, så är det för att jag är född så.

Och om ni undrar om jag photoshopat min tumme så kort och tjock, så nej, jag är född så.

37

Igår omfamnade jag min mest morbida sida.
Jag pratade lite med en "vän" härifrån som är ung. Bra mycket yngre än jag och denne "vän" påpekade hur gammal jag var. Jag svarade med att säga att "ja, det är nog lika bra jag börjar planera min begravning". Och det gjorde jag.
Jag vet precis hur min begravning ska se ut nu. Jag valde till och med den låt som ska spelas.

Idag har jag inte gjort annat än att lyssna på den låten. Vilket sjukt beteende. Jag blir nästan lite rädd för mig själv.

Imorgon är det konsert, sedan blir jag förhoppningsvis normal igen.

41

Hur ser denna måndag ut än så länge?
Jo, jag försov mig, upptäckte att jag fått urinvägsinfektion, jag har en redig mensvärk, känner mig lite allmänt pmsig, har 16 timmars arbetsdag och på väg till skolan så började det snöa. Så där mycket på riktigt.

Jag vill bara lägga mig ner och sova.

48

Vilken jävla vecka förra veckan var.

Låt oss gå igenom dag för dag, bara för skojs skull!

Måndag:
Kliver upp tidigt som vanligt, hittar ett barn i soffan. Han är sjuk. Spyr och håller på och äcklar sig. Sån där magsjuka som jag aldrig haft. Jag försöker koncentrera mig på att jobba lite, men det är svårt när man tar hand om ett barn som är sjukt märkte jag snabbt.

Efter middagen var det kör. Kören kan fortfarande inte låtarna. Det var då mindre än 3 veckor till konsert.

Tisdag:

Barnet är fortfarande sjukt. Jag skickar ut ett sjukt långt mail till hela kören med en jävla massa information. Efter det börjas det. Jag får 2000 mail (jag överdriver aldrig) tillbaka och det visar sig att sopranerna har ett internt bråk. Detta bråk ska visa sig ta tre dagar och ytterligare 5000 mail att lösa. På tisdagar åker jag normalt till gymmet, det blev inte av den dagen. På kvällen när jag sitter där och vi ätit middag så kommer mamman hem. Pappan och mamman går iväg och pratar och sedan kommer pappan ut och viskar till mig att "jag måste ta Iona till sjukhuset, hon har skyhögt blodtryck och stickningar i armen, säg inget till barnen".
Sedan försvann de. Och där satt jag med tre barn som undrade var tusan deras föräldrar var. Som tur är var det bara högt blodtryck som var problemet.

Onsdag:
Alla barn kommer iväg till skolan och jag får lite lugn och ro att arbeta! Trodde jag ja.

Högstadiet ringer och nu är det äldsta barnet också sjukt. Väcka pappan som jobbar natt och säga till honom att åka och hämta sjuklingen. Efter det så spenderade jag hela onsdagseftermiddagen med att måla vardagsrumsväggar.

Torsdag:

Äldsta barnet var fortfarande sjukt och jag fortsatte med att måla vardagsrumsväggar.

Runt middagstid började jag känna mig lite yr, men jag tänkte att det hade med hunger att göra, så jag åkte iväg på handbollsträning ändå. På vägen hem kände jag mig svimfärdig. Inget man gärna vill känna sig när man sitter på en moppe. Jag kom hem, satt mig ner och vid datorn och det blev bara värre och värre.
Sedan bara kom det. I min sopkorg. Den där magsjukan jag aldrig hade haft. Frossa och sånt där mysigt hela natten.

Fredag:

Vaknade klockan 7, för jag visste inte om mamman visste att jag var sjuk. Hittade äldsta barnet på golvet i badrummet med en skål framför sig. Mamman vaknade och sa till mig att gå och lägga mig. Det gjorde jag. Sedan sov jag till och från till klockan 17 den eftermiddagen, trots att det renoverades vardagsrum precis utanför min dörr hela dagen.

När jag vaknade mådde jag bättre, men dock inte så bra att jag hade kunnat ta mig till London och träffat kära Nille som var bestämt sedan långt innan, men så pass bra att jag kunde öva pausunderhållningsmaterial med killen som ska kompa mig på gitarr, för det var tydligen enda gången det kunde ske. Kom hem sent gjorde jag också.

Lördag:

Vaknade med dödshuvudvärken och slängde tillslut i mig ett paket med värktabletter som inte hjälpte alls. Försökte få något vettigt gjort alls, men det gick inte så bra. Åt lite middag (som jag fick behålla, YES) och sedan gick jag på teater, själv. Jag gör mycket själv. Inte alls deprimerande. Det var himla underhållande faktiskt och jag träffade min 45-åriga bästis också så helt ensam blev jag inte tillslut. Drack två öl och vinglade hem (jag hade alltså bara ätit lite lasagne sedan torsdagen). Kom på att jag skulle spela handboll dagen efter och blev lite arg på mig själv för att jag drack öl. Satte väckaren på 7 och gick och la mig.

Söndag:

Mådde fruktansvärt dåligt när jag vaknade, men hade inget nummer jag kunde ringa och meddela att jag inte skulle komma så jag åkte iväg ändå! Iväg åkte vi till Leyton, London. Väl där visade det sig att den fantastiska hall vi skulle spela i var ett tält med samma temperatur inne som det var ute. SVINKALLT! Jag är inte den som är den, men när jag värmde upp i mål så gjorde det satans ont att få skotten på händerna kan jag lova. Som tur var så dök vår målvakt upp och jag slapp stå i mål! Matchen gick åt helvete, vi förlorade med 30-13, men då spelade vi också mot Englands bästa lag. Kom hem, åt middag, andades ut och tänkte att nästa vecka kommer INTE bli lika hemsk!

Men jo, det kommer den.
Hur vet jag det?
Jo för jag började morgonen med att hyvla bort halva min tumme.

52

Tycker att det är lite roligt att jag försökt att börja läsa en artikel om Prokrastinering i två dagar nu.

Jag är hopplös.

Annars har det här varit en sjuk vecka, jag berättar mer när den är över!

55

Vad gör jag denna måndag?

Inget av det jag borde i alla fall.
Det är vård av barn, det är ostätande och det är genomgång av failbook.

Jag borde jobba med låtarna. Jag borde verkligen inte äta ost då jag är lack toast and tolerant (failbook.failblog.org, tack för den (lactose intolerant för den som inte förstod (laktosintolerant för den som inte kan engelska))).

För övrigt tycker jag att det är jävligt dålig stil att bli sjuk när jag har så mycket att göra...

56

20 dagar till körkonsert.
Jag mår lite dåligt när jag tänker på det.
Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte.

Det kommer inte gå bra. Det kommer att gå så fruktansvärt dåligt.
Och allt är mitt fel.

En lite roligare grej är att jag kommer att göra pausunderhållningen. Det blir trevligt.
Det var länge sedan jag var på scen på det sättet!

60

Men herrenån vad smart jag var idag.
Jag tänkte att eftersom jag gått ner 7 kilo nu (eller en sten och lite till som de säger här i England) så är det inte så farligt om jag äter den sista tårtbiten till lunch.
Hur fel kan man ha egentligen? Jättefel.
Fy helvete vad jag mår illa.

2 månader kvar. Jag börja känna stressen. Det är helt sinnessjukt hur snabbt den här tiden har gått. Jag kommer inte att sakna att bo i en annan familjs hus. Jag kommer inte sakna att jag måste vara tyst hela dagarna för att pappan ligger och sover.
Jag kommer inte sakna hur otroligt bortskämda de här barnen är och jag kommer inte sakna allt tjatande och städande.
Men det finns så otroligt mycket som jag faktiskt kommer att sakna att det bara vrider om i magen på mig när jag tänker på att jag om 60 dagar lämnar allt för alltid.

Varför gör jag alltid så här? Varför flyr jag alltid till ett nytt ställe?
Från Kramfors till Härnösand (Stockholm - Kramfors räknas inte, det var mina föräldrar som ville fly huspriserna), från Härnösand till Göteborg och från Göteborg hit.

Jag kan ärligt säga att det var hemskt länge sedan jag tyckte om mig själv så mycket som jag gör här och nu.
Jag tappar alla de där kilona jag la på mig när jag mådde som sämst, jag provar nya saker och mitt självförtroende har då aldrig varit så här högt.
Jag vet att jag kan, jag är bra på hemskt mycket.
Det kanske är dags att sluta vara så bitter, sluta fly, sluta klaga, sluta skylla allt på alla andra utom mig själv?

Jag har nu 60 dagar på mig att komma på hur jag ska klara av att ta med den jag är nu hem till Göteborg igen, så att jag inte faller tillbaka till gamla vanor.

Jag vill inte dit ner igen.

65

Ååå, vad skönt! 5 kilo på 4 veckor.
Jag är nöjd. Så nöjd att jag ska fira det med att titta på fyrverkerier i Cambridge i kväll. Själv.

Edit: I spöregn. Mysigt!

67

Saker att hata idag:

Någon låter bli att städa mitt rum hela tiden så jag kan inte öppna dörren!

Någon tappar bort mina glasögon hela tiden så på kvällarna ser jag inget längre!

Någon skiter i att tvätta mina kläder så nu ligger allt jag äger i tvättkorgen och är helt oanvändbart!

Någon har förstört ännu ett par hörlurar så nu kan jag inte lyssna på musik som jag vill på nätterna.

67

Dagens tanke:
Varför vill så många få tag på Adam och varför har han gett ut mitt nummer istället för sitt eget?

Jag tänkte att jag skulle hålla mitt rum skinande rent i 67 dagar.
Jag brukar köra på ursäkten att det är ett organiserat kaos och att det bara är ett äkta geni som klarar av att leva så, men, nu när mitt rum är så minimalt så funkar det inte på samma sätt, för just nu kan jag inte ens öppna dörren.

Om jag ändå hade en liten hylla i det här jävla gästrummet...

70

Igår klev jag upp tidigt.

Jag satte mig på moppen och åkte in till Cambridge och väntade på folk.
Jag klev in i en bil och guidade chauffören genom London till Crystal Palace National Sport Centre.

Jag värmde upp min stela kropp.
Jag räddade några skott, släppte in 22.
Jag skrek av glädje när mitt lag gjorde det 23de målet och vi vann.

Jag blev ännu gladare när jag fick reda på att laget vi mötte var rankat nummer 3 i hela landet (säger inte mycket dock, det är England vi pratar om).

Jag tittade på pojkarnas match och de förlorade.
Jag satte mig i en bil full av karlar som pratade om svordomar och maskeradfester.
Jag satte mig på moppen och åkte hem.
Jag sminkade mig, klädde på mig en klänning (!?) och gick på kalas.
Jag kände mig lastgammal hela kvällen.

Igår gick jag och la mig hemskt sent.

74

Yngsta ungen pratar gärna med sig själv. Hon leker skolfröken och har 20 elever, eller så har hon konsert och får stående ovationer och nu, nu står hon i hallen och leker... ja... jag vet inte vad faktiskt...
Axat ur ungens lekande;
"Oh my GOD! Did you just try to beat her up? I'd like to see you try to beat me up! Go ahead, beat me up and I will KILL you!"

Borde jag bli rädd?
Jag menar, det är ju inte första gången hon kläcker ut sig helt störda saker?!

Nu ska vi på bio men först tänkte jag passa på att köpa underkläder.
Känns passande när man tar med sig tre barn på stan!

75

När 30 engelsmän sjunger på svenska kan man inte göra annat än att skratta.

77

Alltså, i morse när jag vaknade hade jag början till ett munsår. Det utvecklades lite under dagen men inte så värst mycket och det gjorde inte så ont.
Så berättar jag för mamman att jag fått munsår och hon säger "Ååå, jag har en superkräm som hjälper på en gång!".
Så jag smetar på den där krämen.

Vad händer?
Nu har jag tre feta munsår som gör så ont så jag inte kan öppna munnen. Jag är ledsen.

77

Anledningen till att jag inte skriver så ofta är inte att det inte händer så mycket här, det är bara det att jag har så svårt att räkna ut/hålla reda på hur många dagar jag har kvar här.
Idag är det lätt dock, för det är exakt 11 veckor och till och med jag kan elvans multiplikationstabell!

77 dagar tills jag måste börja prata svenska igen. 77 dagar är ingenting. På lördag har jag varit här exakt 9 månader. Då är det 71 dagar kvar och då har jag varit här i 272 dagar.
Det är ju helt sjukt vad den tiden har gått snabbt!

Igår, precis som så många andra lördagar så tog jag barnen med mig och tittade på fotbollsmatch.
Vinst blev det, precis som alla andra matcher. Och jävlar vad det regnade! Det stod inte som spön i backen, det var som flera miljarder hagelgevärsskott rakt i ansiktet. Kallt var det också! Jag hade på mig min "sovsäck med armar", som engelsmännen så fint uttrycker sig, men jag frös som en idiot ändå.

Helgens plus:
Att det var rea på de där svarta shortsen jag var tvungen att införskaffa inför lördagens handbollsmatch.

Helgens minus:
Jag har fått munsår.

81

Jag pratade precis med den au pair som var här innan mig. Hon är hemma och pluggar och lever sitt vanliga liv igen.
Det slog mig sjukt hårt att det faktiskt är jag om 81 dagar. Helt galet!

Så de här sista 81 dagarna tänker jag vara snyggare, snällare, duktigare, bättre och så perfekt som jag bara kan vara!

84

Körövning, sedan lite öl med några tanter och farbröder medan vi pratade om diverse sånger och stämmor.
När jag kom in där med ett gäng som alla är 65+ så stannade resten av puben upp och liksom tittade ganska intensivt på mig.

Jag har några förslag på varför det hände;
1. Det är konstigt att någon som är 22 går på puben med fyra stycken pensionärer en måndagskväll.

2. Förra gången jag var där gjorde jag något jättepinsamt som alla kommer ihåg och pratar om bakom min rygg.

3. Jag hade gylfen öppen/snorkråka i näsan/råkat rita mig i själv i pannan.

85

Fina pussel va? Hemskt inspirerade motiv! Särskilt det första! Så klart, med min vanliga tur, så fattades en liten bit på det sista pusslet.

Det där var min lördagsunderhållning.

86

Idag har jag haft en förhållandevis trevlig lördag.
Tog lite sovmorgon, åt en stor frukost och klädde mig varmt.
Tjatade lite om att barnen skulle duscha, fixade en liten lunch och läste en bok om en gris med den yngsta ungen.
Efter det tog vi cyklarna och åkte till den lokala fotbollsplanen för att se match. Matchen vanns.
Hem, skriva inköpslista och meny för nästa vecka, städa lite i köket, göra chokladmousse med mittenbarnet och sedan laga lite lördagsmiddag.

Resten av kvällen har jag tittat på tv (X-factor och sån skit) och sedan har jag lagt pussel. Hela kvällen.
Så slog det mig för så där 10 minuter sedan... Det är så här mitt liv kommer att se ut i framtiden. När jag blir stor. När det inte är någon annans barn utan mina egna.

Vilken fruktansvärt deprimerande tanke.

Kära lilla krumelur, jag vill aldrig bliva stur!

88

Jag gillar inte vad som händer med mig och min kropp.
Jag är fysiskt och psykiskt slut.

I morse när jag var ute på min promenad med hunden fick jag sådan kramp i magen att jag nästan svimmade.
Var tvungen att sätta mig ner och sedan vända hem.

Innan lunch så var jag klar med det mesta av hushållsarbetet och skulle börja jobba lite med några noter och harmonier och så vidare men det gick bara inte. Jag kunde inte koncentrera mig utan blev istället paniktrött och det var omöjligt att hålla ögonen öppna.

I kväll under handbollsträningen kunde jag inte kontrollera mig. Jag glömde bort höger och vänster, fumlade med bollen, kunde inte sikta och inte passa.

På vägen hem gjorde ryggen så ont att jag inte kunde sitta normalt.

Vad fan är det som händer och hur hindrar jag detta från att hända igen och igen och igen?

89

alternativt "International Suit Up Day 2010".

Man måste göra allt man kan för att liva upp den gråa vardagen här i Regnland.

Inte för att jag ser så upplivad ut. Snarare halvdöd. Men de bju' ja på!

90

Man skulle kunna tro att jag är lite trött eller nåt.
Idag kom jag inte upp klockan 6. Jag kliver ju alltid upp då!

Kanske jag inte är helt frisk ändå.

Annars så stör jag mig som fan på att talangfulla kvinnor så ofta får epitetet "vackra". Gärna skrivet av andra kvinnor.
Vad fan har utseendet med saken att göra?

91

Ok, jag överlevde.
Idag mår jag bra!
Har en jävla massa att göra, så det är väl lika bra att jag inte går omkring och snorar och hostar och tycker synd om mig själv.

Dagens plus:
Jag kräks inte när jag lyssnar på julsångerna jag måste lära mig.

Dagens minus:
Hundjäveln är dålig i magen. Så jag kanske kräks ändå.

92

Eftersom jag håller på att dö nu så vill jag ta tillfället i akt att säga farväl.

Adjö adjö.

PS. Jag vill donera allt som går att donera och jag vill bli kremerad och spridd på Bästkusten. DS.

93

Eller, exakt 3 månader.

Skittråkig dag. Det är kallt, grått och jag är fortfarande dödsförkyld.
Men lite glad vaknade jag ändå. Det är lördag vilket betyder fotboll. Så jag och ett barn tar cyklarna och åker ner för att titta på lite värdelös fotboll.
Men nehe. Då är den inställd! Vilken stil va!

Så det blir till att åka hem igen och tycka synd om sig själv.

Jag åker på Tesco för att köpa nässpray (så fruktansvärt äckligt) och lite annat onyttigt som man får förtära när man är lika dödsförkyld som jag är nu.

Tänkte att jag skulle köpa mig en musiktidning för att fördriva tiden med.
Då märker jag hur de delat in tidningarna. Det finns en sida där det står "Kvinnors intressen" och en sida där det står "Mäns intressen".
Kvinnornas sida:
Bröllopstidningar, inredningstidningar, stickmönster, bantningstidningar, trädgårdstidningar, skvaller och mode.

Männens sida:

Bröst, motorer, spel, sport och musik.

Jag skrattade väl mest lite för mig själv och tänkte att det var väl lite fjantigt att de tror att det är så på riktigt och så ställer jag mig för att välja musiktidning.

Då säger karln bredvid mig "Du har nog kommit lite fel lilla flicka, det här är manliga intressen! Skvallertidningarna hittar du där borta!" Så log han lite så där överlägset och jag tittade äcklat på honom men stod kvar.

Just i den sekunden kände jag mig råfeminist och så tänkte jag, stackars de människor som känner denna karl och får stå ut med alla hans trångsynta idéer, stackars hans familj!

Jag måste sluta nu. Det här ämnet kan man älta i evigheter och det är den här bitterfittans blogg till för.

94

Alltså. Idag när jag vaknade var jag förkyld.
Jag hade till och med snor i näsan. Det har jag aldrig. Jag behöver aldrig snyta mig. Kanske en gång var tredje år.

Men nu har jag snor i näsan. Usch vad äckligt det är.

Jag som tycker att det faktum att jag är nästan snorfri är en av mina bästa egenskaper.
Det här är inte roligt!

96

Jag har dödsmagkramp.
Fast inte sådan dödsmagkramp som jag brukar ha utan sådan jag hade när det visade sig att jag hade en enorm cysta på äggstocken.

Orka gå igenom det igen!

96

Från och med nu döper jag mina inlägg till hur många dagar det är kvar tills jag flyttar hem igen.

96 dagar. 96 dagar av 344. Herrenån vad det har gått snabbt ändå.

Om 97 dagar behöver jag inte gå upp klockan 6 för att promenera med en ouppfostrad hund och om 97 dagar behöver inte jag tjata på gnälliga barn mer. Det är ju helt otroligt!

9 januari 2011.
Mama, I'm coming home!

Tankar på gymmet idag:

Varför är jag den smalaste tjejen här, men samtidigt den enda som inte har jättelitet linne på mig?

Varför har en karl på mitt gym jättejättekorta shorts, som han matchar med långärmad tröja och vandringskängor?

Varför betalar människor en massa pengar för få tillgång till löpbanden, när de ändå bara kör på i vandringstempo och dessutom har en otrolig natur utanför dörren?

Varför har jag så ont i lederna just idag?

och slutligen...

När jag flyttar hem till Göteborg ska jag fan hitta ett bra mycket bättre gym än det här skithålet med jävla nycklar till maskinerna och helt utan skivstänger!

Saker jag hatar idag:

• Människor som använder flörtsmileysar till allt, även när de är "ledsna" (alltså, semicolon + parantes (vilken parantes som användes spelar alltså ingen roll för dessa människor, för man kan tydligen flörta ledsen också)).
• Insomnia. I natt somnade jag 5. Jag är så mentalt understimulerad att jag inte kan sova på nätterna. Hjälp mig!
• Att städa mitt rum (fast det hatar jag alltid i och för sig), för jag har ingen plats för mina saker.
• Barnen som inte respekterar att detta är min helt lediga dag och jag måste ha lugn och ro för att arbeta och plugga.
• Att varenda klädesplagg jag äger ligger i tvätten.
• Joy to the world (Jeremiah was a bullfrog), Banquet Fugue, You raise me up, Sussex Carol, The Heavens are Telling och In dulce jubilo.
• Det faktum att det blåser och regnar så mycket ute att jag inte kan ta mig någonstans med min fina EU-moped (om jag inte önskar att dö).
• Jag har tappat bort måttbandet. Jag behöver måttbandet.
• Människor som är överdramatiska och emo i sina statusuppdateringar på Facebook.
• Jag stod upp i ca 2 timmar igår när jag tittade på fotboll och nu värker ryggen så jag vill dö.
• Att min säng är så bred att jag inte kan få fram sakerna som ligger under den för att jag inte når.
• Det är lite mer än 3 månader kvar till att jag har min matematiktentamen och jag vet redan nu att jag inte kommer att klara den, även fast jag försöker intala mig själv att det är bäst att ha en positiv inställning till det hela.
• Mens, så klart.
• Göteborgs brist på kösystem när det kommer till att söka boende.
• Min brist på självdisciplin.
• Det finns inget piano här.

Nu börjar det

Nu har jag lite över 3 månader på mig att ansöka om studier, söka arbete och en bostad till mig och Hedvig.
Jag kan flytta hem till mor och far och göra ingenting om jag vill, men det hade slutat hemskt illa. Vi har en bra relation för att vi inte bor ihop.

Studierna blir Naturkunskap B för sånt tyckte de inte var nödvändigt om man pluggade på estet.

Jobbet blir antagligen någon timvikarie som vårdare på äldreboende. Det har jag jobbat med förr och jag har två feta rekomendationsbrev som ligger hemma och väntar på mig, så jag hoppas att det inte ska bli några problem!

Men det där boendet...

Klart man har önskemål, men det går inte att vara för kräsen. Vi har bott i en tvåa i Bergsjön, men där bor jag helst inte igen.

Så är det någon som har en 3a i Majorna, Haga, Linné, Vasastaden, Olskroken osv, eller kanske något annat orealistiskt och ouppnåbart som de gärna hyr ut till två jätteskötsamma och inte så flickiga flickor?

OFC

Lördag. Vad hittar man på för roligt en ledig dag som den här då? Jo man vaknar tidigt, sedan går man på långpromenad med två barn och en hund. Efter en lunch och en snabbdusch blev det fotboll. Lokala klubben OFC spelade cupmatch. Det var sjukt kallt. Nu är jag barnvakt och tittar på barnfilm. Jag saknar Barbie.

Published with Blogger-droid v1.6.1

Från 0 till 100 på 1500 sekunder.

Vilken värdelös vecka.
Det var länge sedan jag längtade hem så här mycket.
Vädret har varit pissdåligt.

Barbie har flyttat hem till Polen.

Barnen har varit svinjobbiga.

Jag har varit trött. Så otroligt trött. Så trött att jag sover genom dagarna men fortfarande är jättetrött på kvällarna.

Mycket har jag att göra också. Mycket med kören och mycket med matten. Mycket städning och mycket träning.

Jag är så jävla less. Jag önskar jag kunde somna och vakna om 3 månader.

Läste en rubrik på aftonbladet.se om den där vespan (med jetmotor) som gör 0-100 på 3,5 sekunder.

Om man läser rubriken på det här inlägget igen så vet man hur lång tid det tar för mig och min vespa.

Idag har jag:

• Tvättat, tumlat och vikt 5 tvättar.
• Druckit kaffe med Barbie för sista gången någonsin typ.
• Gråtit en skvätt.
• Skrivit noter. Sammanställer "You Raise me up" för en duett + SATB-kör med piano- och fiolackompanjemang. Allt för hand.

Mer har jag inte hunnit idag. Jag är trött. I huvudet.

102 dagar kvar...

Den här lägger jag upp utan tillstånd. Det är Barbie. När det var sommar här en vecka så gick jag fortfarande omkring med skinnjacka och sjal. Det är sån jag är.

Jävla mens!

Jag mår sjukt illa, jag är yr, jag har kramp och njurarna skriker på hjälp.
Om ändå värktabletter fungerade som de ska på mig.
Men nej, jag är immun eller nåt.
Immun mot värktabletter och koffein.

Jag är rätt underlig.

Jävla pissdag!

Alltså. Det regnar som fan här just nu. Hela tiden (och jag vet "vad hade jag räknat med när jag flyttade till England" bla bla bla, men den här delen av England är faktiskt den som har bäst väder)!

Jag går omkring i ett par förstora gummistövlar och en regnjacka i storlek XXL.
Jag ser ut som en riktig bonde när jag går över fälten med hunden.

Men det var inte det jag ville komma fram till, utan det var att den här dagen var sämst i världshistorien!
Jag vaknade arg, för jag hade ont i halsen.
Jag blev ännu argare när jag gick in i köket och upptäckte att det inte städats alls efter helgens festande.
Jag blev fan rasande när mamman kommer in och säger "sorry, it's a bit messy!".

A bit messy... En jävla underdrift kan jag lova! Det var disk och dukning kvar efter att 11 personer suttit och haft en stor söndagsmiddag.
Det värsta är att den här familjen vet att måndagar är min stressigaste dag, för jag måste få allt klart inför kvällens körrep.

Jag gick med barn till skolan. Det regnade och var kallt.
Jag gick på promenad med Barbie. Det regnade och var för varmt.
Jag kom hem, packade en påse med böcker och åkte in på moppen till Cambridge för att lämna igen böcker på biblioteket. Sista dagen.
Det regnade och jag kunde inte se ett piss.
Jag var dyngsur och dyngsur* när jag kom fram.

På biblioteket var det ingen ordning och jag kunde inte hitta den bok jag letade efter.
Inte heller kunde jag hitta en avskedspresent till Barbie som flyttar hem till Polen på onsdag.
Jag åkte hem. Vägarbete. Det regnade och det kändes som om att jag hade badat med kläderna på.

Väl hemma, städa bombnedslaget familjen lämnat i köket. Laga mat, ta hand om barn och tillslut får jag förbereda mig lite inför körrepet.

Jag har varit så jävla arg idag. Inget har funkat som det ska.
Hur avslutas hela kvällen? Strömavbrott i hela Orwell.

Jag hatar den här måndagen!

Vi bjuder på en bild på mitt bästa bloggposande från en dag som var liiite bättre än den här!

Tårtan

Så blev tårtan. Mycket uppskattad. Smakade rätt ok om jag får säga det själv. Födelsedagsbarnet vad i alla fall nöjd så det var ju bra.
Kalaset var trevligt men jobbigt.

Nu jobbas det.
Jag hatar Jeremiah was a bullfrog.

Födelsedagskalasfenomenet

När människor fyller år här så blir det inte bara tårta och kanelbullar i dennes kök utan här tar de i på riktigt.
Maskeradparty för 100 personer med DJ och bar, det hyrs in kockar som sköter en sådan där "hog roast" (ni vet, en hel gris på ett spätt över en eld, väldigt Asterix och Obelix) och så vidare.

Alla barnkalas måste ha ett tema också.
Simparty (där de hyr hela simhallen och har en sådan där flytande hoppborg i vattnet), trampolinparty (där de hyr hela gymnastiksalen och fyller den med studsmattor), spionageparty... Ja, listan kan fortsättas i all oändlighet!
Det är sådan prestige att få till det perfekta kalaset, så där så att de andra föräldrarna blir gröna av avund!
Imorgon är det vår tur.
Det blir skönhetsparty. Jag bakar tårtan (prestationsångest!) och gör frisyrerna på de stackars tjejerna.

Jag saknar mina födelsedagskalas. Det var bara roliga, utan press på att vara bättre än någon annans. Så som det ska vara när man är barn!

Att dela säng med någon.

I natt har jag delat säng med en 23-årig smärt sak som snodde mitt täcke under hela natten, men som i alla fall inte snarkade.

Polskan och jag hade någon slags pyjamasparty. Istället för att gå ut igår som vanliga ungdomar stannade vi inne på mitt rum, tittade på barnfilmer och åt godis.

Det är kvalitetstid det.
Så vaknade man pigg och fräsch klockan 7 också. Det är ju alltid trevligt!

38

Så många dagar är det till jag ska på maskeradparty med mina lite äldre vänner.

Här tar de utklädningarna seriöst kan jag lova, så jag behöver hjälp!

Vad ska jag klä ut mig till?

Så här har jag klätt ut mig förr i alla fall (tre av alla miljarder)!

2007 var studentåret. Första studenfesten med temat "Kändis". Jag valde Christina Aguilera av någon anledning (outfiten hittas i videon till "Ain't no other man").

Andra studentfesten hade 70-talstema. Jag och Pettan ägde alla. Tyckte vi. Inte domarna. Bilden är fan inte fager. Skönt att man är så fotogenisk...

Och under lågstadiet så var jag precis som alla andra och jag och mina ansiktslösa vänner mimade till Spice Girls. Jag var Mel C, för då slapp jag ha platå och klänning!

Att diskutera politik med idioter.

Idag har jag varit så jävla förbannad.
När jag vaknade i morse så berättade jag för mamman i familjen och äldste sonen hur valet hade gått.
Jag sa väl något som "idag är en sorglig dag i Sverige. 5,7% av de som röstade tyckte att det var en bra idé att rösta in ett rasistiskt parti i riksdagen...".
"Jaha" var svaret från mamman. "Men vi vill ju inte ha några invandrare här heller" var svaret från den äldste sonen.

Sedan kom jag på. I den här familjen röstar de på de konservativa partiet.

I den här familjen tycker de att man ska hålla på traditionella familjevärderingar.

Jag blir förbannad att mamman överför sina trångsynta värderingar på barnen i den här familjen.

Jag var förbannad hela vägen till skolan, jag var förbannad när jag promenerade med Barbie.
Så jag ventilerade allt. Berättade om att jag tyckte att det var fruktansvärt det som hade hänt. Barbie klämmer ur sig "men invandrare bor ju bara i slummen och super och knarkar och gör brott!".

Man tappar ju hoppet helt om mänskligheten.
10000 människor i Stockholm, 5000 i Göteborg och 2000 i Malmö.

Trots att Sverigedemokraterna röstats in i Riksdagen i ett demokratiskt val, behöver inte vi sitta ner och vara tysta och bara acceptera.
De närmsta 4 åren måste det ske en förändring. De 5,7% som valde att lägga sin röst på Sverigedemokraterna måste upplysas om hur deras liv skulle se ut utan invandrare.

Det är lätt att utnyttja allt de ger oss, men å så lätta att beskylla när allt går fel.

Jag gillar olika. Jag gillar mångfald och för hela Sverige så la jag min röst på de Rödgröna.

DÖ BT DÖ!

Idag av alla dagar krånglar uppkopplingen något så fantastiskt mycket.

Det får inte ske!
Jag ska ju sitta och följa valvakan?

JAG GRÅTER BLOD! JAG HATAR ENGLAND!

Förvirrande

Gårdagens handbollsträning var den mest förvirrande i världshistorien.
Jag var inte längre ensam skandinav utan en norska och en svensk till dök upp.
I början gick allt bra. Jag pratade svenska med norskan och svensken, men ju tröttare jag blev ju mer blandade jag ihop språken. Jag är inte van att använda svenska som tal. Skriva är en sak, men att tala var tydligen en helt annan sak.
Jag pratade någon slags svengelska eller så blev det engelska med svensken och norskan och svenska med ickeskandinavierna.
Nej usch vad fel allt blev.

Hade jag gillat att prata i telefon eller Skype så hade det kanske varit en sak, då hade man fått öva på modersmålet så att säga, men nu gör inte jag det. Jag närmare bestämt hatar att prata i telefon. Förr i tiden hyperventilerade jag så fort jag var tvungen att ringa någon till och med.

Den här helgen består av en jävla massa shopping (BLÄ) och en liten musikafton på den lokala puben. Så, I'm out. Jag måste förbereda mig mentalt på bästa sätt (hur man nu gör det) och fixa skavsårsplåster.

P.S. Jag hittade färgburken till badrummet så nu är allt nymålat och fint och ingen såg mina hårfärgsfläckar! Tack och lov för det!

Dagens två enorma problem:

1. Jag färgade håret för jag hade en gräslig utväxt. Jag färgade samtidigt hela badrummet. Fans helvetes jävla skit. När jag tvättar väggarna försvinner inte hårfärgen, men däremot väggfärgen. Skjut mig.

2. Jag har suttit ner så mycket idag att jag har ont i röven.

Ibland känner man sig som hemma,

hemma i antingen Göteborg eller Härnösand.
Två städer med havsvindar alltså.
Här finns inget vatten så långt ögat kan gå, men jävlar vad det blåser.

Idag blåste jag över på höger sida vägen. Det var fasen nästan läskigt.

Jag gjorde det!

Fy fan vad det känns bra.
Fast än det inte gick så bra som jag hade önskat så klart.
Men äldre människor är snälla, så jag fick stående ovationer och några klappar i ryggen och en pint London Pride på den lokala puben.

Hjälp!

Paniken sprider sig.
Ikväll ska jag för första gången vara körledare. Jag ska bestämma över 30 st tanter och farbröder i 60årsåldern.

Vad fan har jag gett mig in på?

Rösten har börjat svika och jag kallsvettas.

Jag är jättebra på att bestämma. När jag känner mig överlägsen de jag bestämmer över. Men de flesta av dessa tanter och farbröder är inte bara äldre utan visare också.
Så kommer jag är, en kaxig svenska och tror att jag ska kunna lära dem något om musik?

Hjälp vad jag är nervös.

Small talk

Jag kan inte småprata. Inte alls.
Jag vet inte vad jag ska säga. Det blir helt tyst och jag nickar lite lätt samtidigt som jag tänker "undra om det är meningen att jag ska säga något nu?".

Igår när jag och Barbie var i London så blev vi bjudna på lunch av min mammas vän.

Hon var trevlig, jag trodde inget annat heller iofs.

Denna kvinna är gravid. Vi satt och pratade om au pair-situationer och om man gillar stark mat eller inte. Jag startade inte något av samtalen. Det var Barbie som skötte sånt.

När lunchen var över och jag och Barbie skulle åt ett håll och mammas vän åt ett annat så blev det några sådana där artighetsfraser "det var trevligt att äntligen träffas" "ni får ha det så bra" osv osv. Barbie klämde även till med en "lycka till med barnet". Jag stod rätt tyst.

Mammas vän höll sig om magen och sa "jag måste skriva ett mail och berätta för din mamma vad det blir, hon vet inte än, jag fick reda på det för två veckor sedan".

Jag bara nickade och mammas vän stod och tittade på mig.

Sedan sa vi hejdå och vi gick.

Jag undrar nu; skulle jag ha sagt något? Skulle jag ha frågat vad det blir? Borde jag kanske frågat mer om hennes liv?

Jag är för självupptagen tror jag.
Eller bara socialt handikappad.

Troligtvis båda två.

Jag har gjort min plikt

Fötterna är trötta, huvudet är helt slut. Men nu har jag röstat i alla val och lekt Londonguide till Barbie. Nu sitter jag på tåget och är omringad av svettiga Arsenal-fans! Mysigt!

Published with Blogger-droid v1.5.5.2

Tiden mellan 13.00 och 14.00 är den allra bästa.

Idag var jag så fruktansvärt trött efter min morgonpromenad att jag åkte till gymmet lite senare.
Herrenån vilket smart drag. Det var jag och tre tysta killar där. Inget kärringtjatter, inget väntande på vikter och maskiner, inget slalom mellan tjockisar. Förbannat skönt. Jag är nöjd idag.

Lång dag

Började dagen med en timmes promenad.

Frukost, tjata på barn, tjata på barn, tjata på barn, gå med barn till skolan, gå med Barbie och hundar på promenad, gnälla till mamma på Skype, öva körstämmor, öva körstämmor, öva körstämmor, koka soppa, vika tvätt, äta soppa, öva körstämmor, öva körstämmor, börja knappa in körstämmor i Final Notepad (demoversionen), 5 barn istället för 3 kommer hit, skrika på barn, tjata på barn, laga mat, få höra att maten är äcklig, tjata på barn, fortsätta knappa in körstämmor i Final Notepad, blir nästan klar med att knappa in körstämmor i Final Notepad, stänger av hela Final Notepad (= hela låtjäveln försvunnen), skriker, gråter, packar väskan, åker och spelar handboll i två timmar, gör illa ryggen på uppvärmningen, skär upp vänster lillfinger under "matchen", åker hem i ett bäcksvart England, hemma.

Trött.

Imorgon kl 6.00 är det nya tag.

Klagovisan

Konstant huvudvärk, konstanta blåsor på fötterna, konstant nackvärk och konstant less.

Barnen är tonåringar, mamman har pms, pappan är sur på mamman och hunden är jobbig.
Matteboken är värdelös, körlåtarna är tråkiga och hushållsarbetet har eskalerat.

Jag är less less less, gör allt för att slippa vara här så mycket som möjligt.
Lördag, London, rösta och turista med Barbie. Det ska bli skönt.

Matematikproblematik

Min mattebok kom med posten idag.
Jag räknade några hundra tal så där på eftermiddagen då jag inte hade annat för mig.
Två rätt fick jag. Å hej vad det här kommer att gå bra...

IKEA

Jag har suttit i Kramfors, ätit svenska köttbullar och skrattat åt engelsmän som försökt uttala svenska ord. Skorpor, knäckebröd och Polarbröd har inhandlats och nu har jag också galgar som får plats i min fula garderob.

Chauffören hade bihåleinflammation och guiden (jag) ledde för första gången (någonsin) in oss på fel väg.
Wembley är ett ghetto utan dess like, husen är smutsiga och bilförarna otrevliga.

Lycksökerskan pratade om vad hon skulle göra efter att hon hittat den där mannen som ska vara rik (ingenting var svaret) och Barbie hade ont i näsan.

En helt vanlig söndag alltså.

Energetico!

Ikväll var det handboll! Förra gången var det bara lite lek, den här gången, inte riktigt.
En stor polack som heter Dan men kallas för Energetico höll i träningen.
Bara efter uppvärmningen så skakade jag och hade blåsor på alla tår.

Men ge upp för veklingar och jag är inte vek. Faktiskt (trots att jag jämt fryser).

2 timmars konstant springande, hoppande, skjutande, fintande och passande varvat med 200 sit ups, 100 armhävningar och 100 upphopp.

Träningen har nu varit över i 50 minuter och jag skakar fortfarande.

Ikväll är det underbart att leva!

Planering planering

Nu har jag varje helg i september uppbokad. September är sista månaden för i år som jag kommer att ha en vän, så det ska jag utnyttja är det tänkt.
På lördag ska jag nog dock ut med några medelålders kvinnor. Det blir trevligt. Jag känner mig som hemma där. Vi har samma intressen och samma problem med barnen.

Vardag

Imorgon är det onsdag. En dag till i sommarlovshelvetet, sedan börjar skolan igen!
Så jävla skönt!

Jag kan sätta mig i lugn och ro och inte göra det jag borde utan att någon är där och klagar.

Idag stod jag för övrigt med saxen i handen och tänkte klippa av mig håret.
Fast då fick jag någon slags uppenbarelse. Jag såg hur jag skulle se ut om jag faktiskt gjorde det.
Det var inte en vacker syn. Verkligen inte.

Så jag tänker inte utsätta världen för det. Fast jag har haft nästan alla frisyrer och hårfärger som finns faktiskt (herrenån vad värdelöst jag skriver idag, förlåt).

Så vi bjuder på ett litet Sophiaputpuri (i ingen som helst ordning alls)!

2004, tror jag. Någon slags brunröd färg i krulliga korvar. Förövrigt ett av de få rosa plaggen jag någonsin ägt.

London 2006. Svart och lugg och fult självfall.

Trasigt, blondt och brännbollsturneringen 2007.

Det ska ju börjas någonstans också. Det här är 1990, jag var två år, blond och oskyldig.

2005 körde jag rött. Det här är en av alla miljoner nyanser jag hade det året.

En gammal goding här på bloggen. Rastaflätor. Stort misstag.

Ganska nyss, fast en aningen mörkare än vad jag kör på nu.

Under 2008 kom också morotshalvåret!

Samt en till omgång med blondt.

Svart och frän 2008.

Mörkbrunt och lockigt 2008. 2008 hände mycket med mitt hår.

För att försöka rädda mitt stackars hår fick jag kapa av det 2007.

Tjockt och friskt 2006.

Studentbalens frisyr var misslyckad och blond.

9ans bal. Ja. Vad ska man säga. Fyra nyanser av brunt. Ofrivilligt.

Osminkad och naturlig 2004. Typ. Förutom hårfärgen.

Varför jag står som jag gör kommer ni aldrig få reda på. Men den här bilden satt uppe över hela stan i några veckor. Det var fint. Det var inte min hårfärg under våren 2007.

Vi avslutar denna fina bildserie med en bild från vintern 2007. Jag var mer nöjd än jag ser ut att vara. I en vecka eller så, innan jag ville ha det längre igen. Att man aldrig kan bestämma sig.

Jag önskar jag hade bild på alla mina hårfärger... Det här är bara en liten liten del.

Och jag önskar jag hade bild på mina dreads också. De var fina och tog 1 månad att göra. På mig själv.

Schema

Jag är en schema- och listnörd.

Skriver scheman och listor som jag aldrig följer. Jag hade tänkt att bli bättre på att följa dem dock, för den här hösten blir tuff.

Jag jonglerar matematikstudier på distans med barnpassning, tre olika träningsformer (gym, springa i lertaget och handboll), jag har ett extraarbete som körledare och allt hushållsarbete, så klart.
Fast det ska bli roligt. Hoppas jag. Slår våren med hästlängder.

Suck.

Två klänningar sydde jag alltså igår. Jag har lagt mina få pund på utklädningsoutfit till mig själv.

Ingen maskeradfest idag.

Mamman berättade väldigt bildligt för mig hur hon har grönt vatten som kommer ut ur henne och måste gå på toaletten var 4e minut.

Vad hände med "The show must go on"?

Jätterolig shoppingdag...

Att shoppa är inte min favoritsyssla, men eftersom jag bara har en vän här så vill jag gärna inte förlora den bara för att jag råkar hata hennes bästa fritidssysselsättning!

Barbie älskar alltså att shoppa. Gärna flera timmar på samma affär. Något min rygg hatar förövrigt.
Men idag fann jag något som för mig var väldigt underhållande i alla fall.
Barbie heter så klart inte så i verkligheten och har ingen som helst aning om att det är så jag kallar henne.

Så idag satt jag utanför omklädningsrummet (andra omgången i samma affär...) och väntade på att hon provade en massa byxor. Vad ser jag?
Jo Barbie har ett par rosa strumpor som det står Barbie på. Fantastiskt roligt.

Imorgon är det maskeradfest här hemma. Jag kommer att stå för matlagandet och är kommer dessutom vara självutnämnd bäst klädde. Temat är "Life of Brian" och jag har spenderat kvällen med att sy två klänningar till hushållets mor och dotter. Själv kör jag på svart långklänning och skägg. Man måste älska Monty Python, så är det bara!

Oxford

Idag åkte jag till Oxford med Barbie och Lycksökerskan (en 32-årig au pair som inte dricker eller röker eller något annat dumt, men som haft tre gifta pojkvänner).

Barbie pratade tills öronen blödde och Lycksökerskan förklarade att hon var här för att hitta en rik man.

Jag saknar vettiga människor i mitt liv. Jag vill ha ett samtal som inte handlar om jobbiga barn, pojkvänsproblem, spådamer eller viktnedgång med hjälp av piller.

Annars var det en hemskt trevlig dag faktiskt. Jag reste mig ur soffan och slapp hunden.
I natt kommer familjen hem också. Det ska faktiskt nästan bli skönt. Tillbaka till det normala, liksom.

101

Insåg precis att jag skrivit 100 inlägg i den här jävla bloggen.

Jag brukar inte orka hålla ut så länge. Antar att det är för att det finns så mycket att klaga på!

Fast idag ska jag inte klaga! Idag kom min polska hit och hjälpte mig att städa!
Herrenån vad effektiv hon var (men det kunde man kanske räkna ut redan innan)!

Nu skiner mitt kök och jag funderar på att utnyttja RUT när jag kommer hem!

Koma

Brudarna har åkt. Jag har hamnat i en koma och har inte rest mig från soffan sedan de jag kom hem från flygplatsen 6.45 i måndagsmorse. Huset börjar lukta lite skumt, marinerat i disk och Sophia-os, ungefär.

Jag har svintråkigt. På lördag kommer alla hem. Då kommer jag att få ännu tråkigare.

139 dagar kvar!

Skål för alkohol!

Hälsar

"Vi som kan dricka en jävla massa alkohol utan att skämma ut oss"-klubben

"Av samma skrot och korn" alt. "Man blir som man umgås"

Vän 1: -Man måste ju inte bara fråga om killar och sex, man kan ju fråga om vänner också... Typ vem man är mest irriterad på och så...

Vän 2: -Men hur intressant är sånt egentligen?

Vän 1: -Ja men det är ju roligt att gotta sig i andras olycka!

Ja vad säger man... Vi är vänner av en orsak.

Kungen

Igår kom mina brudar. Vi drack som alkoholister.
Vi spelade dryckesspelet kungen. En av oss får en knekt som innebär en serie.

"Serie? Ok! Band på J! Sean Paul!"

10 klunkar rakt av. Klipskt.

P.S. Det var inte jag.

Mycket borde.

Jag borde ha städat 6 rum och en hall. Jag borde ha tvättat 5 tvättar. Jag borde ha diskat. Jag borde ha färgat håret. Jag borde inte sitta här och inte göra något alls.
Men jag är lat. Hemskt lat.
Imorgon kommer brudarna. Några timmar har jag på mig.

Jag arbetar bäst under press.

Frihet?

Under fredagskvällen så njöt jag så mycket som man kan njuta av att lämnas hemma med en galen hund då resten av "familjen" åker på solsemester.
Under lördagskvällen kände jag mig hemskt ensam och hade tråkigare än tråkigast. Det var tyst och tomt och jag var less.

Idag har jag varit med Martyna hela dagen. Tvingat henne att stanna lite extra, lagade mat och bjöd henne på bensin, bara för att få ha sällskap lite längre.

Nu har hon åkt hem. Bara jag och hunden kvar. Jag är less. På tisdag kommer mina kära brudar dock. Det är fint.

P.S. Hunden mensade på ännu en av mina kuddar idag...

Stick!

Jag är så hemskt glad att jag inte har ärvt min mors dödliga allergi mot getingstick.
Hade jag gjort det, så hade jag varit död nu.

Idag efter att jag ätit lite tomatsoppa hos Martyna så åkte jag och lämnade festinbjudningar till två hushåll. På vägen hem blev jag stucken av en geting för första gången i mitt liv. När jag satt på moppen. När jag körde 95 km/h.

Hade jag varit som min mor så hade jag kraschat moppen och antagligen dött.

Jag har alltså hittat något negativt som jag INTE ärvt. Helt fantastiskt.

FRI!

Fri, på riktigt! I två veckor! Jag är glad! Som fan! Jag firar med att sitta och sjunga högt utan att vara rädd för att någon hör! Bara så ni vet!

Bättre sätt att vakna på finns det...

Alltså.
När jag vaknade i morse så kom den där jävla hunden in i mitt rum och hoppade upp i min säng.

Jag knuffade så klart bort henne, men märker att hon lämnat kvar något.
En stor röd fläck på min kudde.
Hundjäveln har mensat ner min kudde!

Imorgon åker familjen till Turkiet.

Då kanske jag bara råkar lämna grinden mot vägen på vid gavel och kanske bara råkar låta hunden bli påkörd av en bil...

Medelåldershumor

Jag har tyvärr ganska många "vänner" på min Facebook som är över 40 (är det egentligen så konstigt med mina intressen?!).

De "vännerna" uppdaterar sin status smärtsamt ofta. De går med i korkade grupper. De skickar inbjudningar till höger och vänster.
Det gör alltså allt sådant som de under 40 gjorde för minst 2 år sedan.

De har ju så fantastisk humor också.

"Vän" 1 statusuppdaterar:

Jaahaa....fotbollslandskamp nu....Sverige - Skottland på Råsunda.... En bra värmning innan EM-kvalet mot Sverige - Ungern den 3/9.

"Vän" 1 kommenterar sedan sin egen status;

Zlatan....vilken spelare....!!!!

"Vän" 1's vän kommenterar efter det denna statusuppdatering;

Jaha ja trodde du mena flatan ;)

Skulle det där vara roligt? Antagligen. Var det det? Nej.

P.S.

Detta är taget direkt från min Facebook. Ja, människor över 40 är så där dålig på svenska på riktigt.

Tantvarning

Jag har precis lämnat in en anmälan.
En anmälan i en kakbakartävling.
Orwell Horticultural Show 21 augusti. Jag ska baka en Kramforskaka och förhoppningsvis vinna "Bästa chokladkaka från eget recept".
Jag funderar på om jag ska lägga håret och köpa en vadlång blommig kjol innan.

Så jävla tantigt. Jag blir rädd för mig själv.

Femte dagen i rad

Jordens jävla satans huvudvärk idag igen. Jag går från att vara förbannad till att vara ledsen. Det är synd om mig.

Published with Blogger-droid v1.4.9

Operation

Jag sitter (ligger) och undersöker möjligheten att operera min whiplashskada.
Den är inte den värsta av whiplashskador, men när den jävlas så har jag ont i hela vänster baksida, från häl till huvud. Det dunkar i huvudet, jag mår illa och synen blir extra suddig.

Ikväll är det fjärde kvällen i rad. Jag är van vid smärtan, men jag blir ju så jävla förbannad. Alltså, det är den värsta bieffekten. Jag vill döda, utan anledning. Annars brukar det alltid finnas en förklaring till mina mordhot.

I alla fall, operation... Läste lite snabbt att man måste vara halvvaken och själv peka ut var det gör ont.

Jahaja.

Så var det kört.

Jag vill vara sövd när allt går åt helvete, ju!

BT Internet, ni ska dö.

Fan vad det har varit problem idag jag blir så förbannad att jag vet inte vad jag ska ta vägen.
Så eftersom jag inte kunde ägna lördagen åt att slösurfa så städade jag mitt rum istället.
Jag började kl 10. Jag slutade nyss.

12 timmar tog det alltså.

Mitt rum är 2,5x3,5 meter.

Kalorier

Under badet idag simmade jag kanske 5 minuter.
Simma är något jag är pinsamt dålig på. Mina leder tillåter inte mig att böja benen som man ska (ett ben går upp och ned och det andra går åt sidan, jag ser schizofren ut). När alla i min klass blev överflyttade till stora bassängen blev jag tillbakaflyttat till lilla för att börja från början med min simträning. Jag var 11 och det var då hatet växte fram. Skammen att få simma i den lilla bassängen har jag aldrig kommit över.

I alla fall, de där 5 minuterna av simmande är ju inte mycket till förbränningsträning.
Tråkigt nog åt jag hela nästa veckas kaloriintag idag.

Snacka om självdisciplin.

Schemaförändringar.

Det blev bad idag istället (utan burkini).

Barn är så äckliga. De har snor som hänger från näsorna och så kissar det med all säkerhet i varenda liten pool. Uppmärksamhet ska de ha hela tiden också!

"Titta titta, jag kan göra en bakåtvolt från 3-meterstrampolinen!"

Nej. Bad är ingen favoritsyssla.

Jag behöver en paus.

Jag behöver få slippa dessa jävla bortskämda barn. 8 dagar, sedan åker de äntligen bort. 2 veckors frihet. Fy fan vad jag förtjänar det!

Published with Blogger-droid v1.4.9

Imorgon

Jag hatar att bada. Imorgon ska jag bada hela dagen.
Jag måste ha på mig baddräkt. Jag är ledsen.

Räck upp en hand;

Alla som just precis innan midnatt blev uppmärksammad om att ett barn kissat på sig på hallgolvet och därför var tvungen att klä på sig igen och upp och skura golv och sedan försöka övertala den ungen att det var ok att berätta vad som hänt för mig för jag måste få tvätta henne och sätta på torra kläder och bädda rent i sängen.

Jag.
Fin natt.

Gnäll

Jag har ont i huvudet och planerade att lägga mig ner och vila. Men det är trumlektion nu och trummorna är noga placerade precis ovanför mitt rum. Så det går inte att vila.

Jag tänkte därför passa på att gnälla lite här, kanske räkna upp några saker som gör livet lite sämre.

• Långsam internetuppkoppling. Det tar just nu 5 minuter att ladda en webbsida.
  Det känns som att vara tillbaka på gamla 56 kbit/s-tiden. Jag blir förbannad. Riktigt jävla förbannad.
• Människor födda 1989. Det handlar så klart bara om ren avundsjuka, men för i helvete, varför måste alla 89or vara så jävla perfekta? Detta fenomen upptäckte jag när jag gick på gymnasiet. De var så äckligt bra på allt och snygga och allsmäktiga. Värst av allt var att de visste om det. De hade ingen som helst respekt för oss 88or, trots att vi var äldre.
• Människor utan självinsikt. Man måste fan inse sina egna tillkortakommanden. Alla är inte bra på allt, så är det bara. Ställ dig för fan inte i tv och skäm ut dig för att du är totalt döv/blind/dum i huvudet och tror att du klarar något du verkligen inte kan (det finns rätt många reality serier här).
• 99,99% av världens bloggar (och även den här). Dagens jävla outfit, fula ankmunsbilder, posande i speglar, hiss och diss, bloggbråk, blogg-"kändisar", provocerande idioter, pinsamma videor och låtar, ja, listan bara fortsätter. Jag är fullt medveten om att jag inte skriver en speciellt bra blogg (jag försöker inte tvinga någon att läsa den heller), men helvete vilka pinsamma människor det finns där ute. Jag mår illa. De får allt serverat på silverfat också. Vilken jävla värld va... Antalet bloggar jag läser kan man räkna på en hand.
• Ordet "blogg". Det är bara ett så jävla fult ord. Jag hatar det mer för varje dag som går.

Mer kommer jag inte på idag. Otroligt nog. Jag skyller på huvudvärken.

Less less less

Tiden går så fruktansvärt långsamt när barnen är hemma hela dagarna. Jag skulle hellre dö än att bli hemmafru. Jag är less. Jag vill vara hemma i Göteborg. Sova i min egen säng. Det har jag inte gjort på år och dar... Jag vill kunna lämna disken och skita i att laga middag och sitta ute med en öl och lyssna på musik hela dagen och natten. Jag vill i alla fall kunna träna som jag vill. Abstinens. Svår sådan.

Published with Blogger-droid v1.4.9

Dagens bästa!

• Högg mig i tummen! Fetaste krigsskadan! Woho!
• 5 barn här, alla skriker och jag har nog fått tinnitus. Så jävla coolt!
• Glassplitter i poolen! Det är bara ner under vattnet och leta eller plåstra om barns fötter! Himla bra, då får jag öva upp lungkapaciteten!
• Hunden har bestämt sig för att jag är dennes nya bästis! Hon följer mig var jag än går! Det är ju så himla trevligt för jag är ju en sådan hundälskare! Det är så otroligt trevligt att sitta på toaletten och ha en hund sittandes utanför dörren och vänta!
• Jag är pank, barnen har sommarlov och jag har inte kunnat träna på år och dar. Bara så där allmänt slappt och skönt va!

Google del 2

Jag vet inte om det syns så väl, men det är två (tre om man räknar med min bloggadress, men det gör jag inte) nya sökningar på google som lett hit till mig.
Pensionär fest och pensionärsfest.

Vilket uppvaknande. Det är ett sådant liv jag lever alltså. Ett pensionärsliv. En festande pensionär dock. Vet inte om det är bättre.

Nu är jag lite deprimerad. Jag är ju bara 22...

Även att det faktiskt är tre personer som googlat exakt "mattpiskan 2010". Är det ett event jag missat eller så?

Det är fredag idag va?

Man blir lite dagblind när det är sommarlov.
Familjen är i alla fall ute och har roligt.
Hur firar jag denna nyvunna friheten? Jag städar och äter chips (det ingen ser en äta har man inte ätit-dieten).

Äntligen får jag städa i lugn och ro. Dammsuga som jag vill och skura golvet som en galning.

Det är så jävla illa hur roande jag faktiskt finner det.

Ensam hemma.

Nästan.
Och inte nu alltså.
Nej, men om två veckor så lämnar familjen detta hus för att spendera två veckor i Turkiet istället!
Bra val tycker jag! Synd att de inte kan ta med hundsatan bara!
Men då kom jag ju på att jag kommer att vara helt ensam.

Fast nu ljög jag, för de bästa vännerna man kan ha kommer och förgyller vardagen lite, fast bara en vecka eller så, för sedan lämnar de mig för övriga Europa.

Vad jag ville komma fram till är att jag tänkte hålla öppet hus här för den som vill mellan 14 och 28 augusti.
Gratis mat och boende för den som känner för en spontanresa till engelska landsbygden!

Enda betalningen är att jag kräver underhållning. Allt går bra, förutom töntig magi och falsksång!

Internet, jag saknar dig.

Jag förstår inte. Nu jävlas det med min internetuppkoppling igen. Det här går inte. Jag behöver snoka i människors liv på Facebook och läsa inte så underhållande (och några få jätteunderhållande) bloggar för att klara vardagen. Idag var jag så uttråkad och inte alls sugen så jag följde med på krabbfiske vid havet. Jätteroligt. Eller inte. Det regnade och var kallt, så klart. Jag har aldrig tur med vädret. Vi fick i alla fall 82 krabbor och 6 räkor under alla de timmar vi var där. Värt...

Published with Blogger-droid v1.4.8

En värld utan internet

För ca 3 timmar sedan förlorade jag all kontakt med omvärlden. Strömmen stängdes av och jag kunde inte längre använda mig av the world wide webb, så att säga. Internet är mitt största och värsta beroende, bra mycket större och värre än mina salt- och sockerberoenden. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Så jag gick ut på promenad. Sedan läste jag igenom 7 kokböcker (ingen överdrift) och nu har jag legat och övat på kalligrafi (stavning?) de senaste 30 minutrarna. Men det fantastiska är ju, att jag har internet på mobilen! Teknikens under alltså! Gratis är det till och med! Äntligen kan jag få mig en liten internetfix, så jag kan sluta skaka!

Published with Blogger-droid v1.4.8

Fortsättning

Inte nog med att jag får lov att utstå sådana där kvinnoproblem idag, utan i rummet bredvid så borras det för fullt och i rummet ovanför spelas det trummor och sjungs i mikrofon. Falskt.
Jag har min musik på högsta möjliga volym, men det hjälper ju inte mycket när man bara har de där burkiga laptophögtalarna att använda sig av.
Nä, nu lägger jag mig fan ned och skriker som ett litet barn.

Att vara kvinna.

Dagar som idag så hatar jag verkligen att vara kvinna.
Det finns ingenting jag hatar mer än att vara kvinna, dagar som denna.
Man kan ju tycka att efter ex antal år så borde man vara van, men det är jag inte. Jag hatar det mer och mer för varje gång. Det här är väl ca 120de gången det sker.

Jag talar så klart om mensvärk. Jag vill amputera hela min mage, operera bort livmodern eller nåt. Byta kön kanske?
120 gånger. Man kan snabbt räkna ut att det är ca 400 gånger kvar också.

Det finns inget med att vara kvinna som jag hatar så mycket som just det här.
Dagar som den här ger mig fan rätt att skita i min diet och åka och köpa godis. Så det så.

En dag som idag.

Idag har jag shoppat i 7 timmar.
Eller nej, jag har följt med någon som shoppat i 7 timmar.
Behöver jag säga mer?
Nej jag tänkte väl det.

Alltså, the irony...

I förrgår sitter jag och skriver hur mycket jag vill döda människor som säger att de gillar Twilight.
Vad gör jag idag?
Jag går på bio.

Vad ser jag?
Twilightskiten.

Jag fick ett sms.
"Hej, vill du följa med mig och en fransk au pair på bio ikväll?"
Jag ringer upp, säger att det vill jag absolut!

De kommer och hämtar upp mig. Jag sätter mig i bilen, frågar vad vi ska se och fransyskan svarar Twilight.

Hur kunde jag vara så naiv? Hur kunde jag tro att de skulle vilja se något annat än den skiten?

Jag och min plånbok saknar de pund som jag la på den jävla skitfilmen!
Jag förstod ingenting. Det var totalt värdelöst och när de andra grät så skrattade jag. Jag förstår bara inte?!
Och någon pratade om olika team. Och huvudkaraktären är en slampa.

Skulle jag råka hamna i samma rum som människan som skapade den där jävla förbannade skitserien så mördar jag den. På riktigt. Skiter fullständigt i vad straffet blir. Ingen som skapar sådan skit förtjänar att leva.

Att vara jag.

Jag älskar att jag är en sådan människa som kan köpa en våg, ställa sig på den och bli överlycklig för att jag gått ned 10 kilo sedan jag startade hela processen för att sedan 3 dagar senare ligga 4 kilo plus.

NOT.

Bakom flötet, eller bara lite efter?

En av alla miljoner vänner man har på Facebook uppdaterade sin status och skrev att hon skulle ladda för en afton med sin syster och Edward Cullen och att det skulle bli "mums".
Jag blev nyfiken på vem den där Edward var. Kanske var det hennes eller systerns nya pojkvän?

Jag gjorde det man alltid gör när man undrar något. Man frågar inte, man googlar.
Det visade sig att Edward Cullen var den där jävla glittrande vampyren jag har kämpat med att ignorera i några år.

Jag läste på lite på Wikipedia om denna vampyrjävel också...

"Edward Cullen har bronsfärgat hår, och en ögonfärg som varierar mellan bärnsten, topas och svart. Innan han blev vampyr hade han gröna ögon. Han beskrivs som otroligt vacker, liksom alla vampyrer. Som person är han väldigt "manlig" och tar den manliga rollen på stort allvar. Han är en gentleman och har en lockande och tilltalande röst. Han är även väldigt generös, omtänksam och mystisk. Han luktar även väldigt gott."

Jag dör lite. Det där är så värdelöst pinsamt. Nästa person som säger att de gillar Twilight skjuter jag.

Oj!

Så var den helgen över! Jävlar vad snabbt det gick!

I fredags blev det promenad och vin med min polska, på lördagen blev det shoppning och

matlagning med polskan och på söndagen blev det Tesco och promenad med polskan!

Jag har fått en vän! Wiho! Hon säger till och med att hon vill stanna längre efter att ha träffat mig!

Så nu ser ni, alla ni som säger att jag inte är en bra vän! Jag är en sjukt bra vän! Så bra att polskan

vill stanna i ett helvete (ja, hon har det ett helvete här) bara för att umgås mer med mig!

Annars är det hemskt underhållande att se oss två tillsammans. Det är Barbie och Trasdockorna. Ni kan ju gissa vem som är vem...

Google

Vad folk har googlat för att sedan hamna på min blogg;

• Långben kryp
• k
• mattpiska 2010

Underbart. Alla vägar leder till Rom. Inatt är jag Rom.

Blåsor

Jag får hemskt lätt blåsor, både på fötterna och i munnen. De är inte av samma sort dock. Tror jag.
Men i alla fall. När jag var liten och gick till tandläkaren (vilket jag älskade att göra, för jag fick alltid beröm och behövde aldrig göra något obehagligt), så klagade jag lite på att jag alltid fick blåsor.
Tandläkaren sa åt mig att använda Zendium.

Jag vet inte om det var en sådan där placeboeffekt som hände mig, men det hjälpte. Efter det hade jag nästan aldrig blåsor i munnen.
Så flyttar man till England. Här har de inte Zendium.
Idag är min mun så full med blåsor (som gör ONT) att jag inte kan äta ordentligt.
Det blir förtuggad mat och soppor.

Det är synd om mig.

Ikväll så jävlar.

Äntligen får jag spela handboll igen!

Det känns som att det var igår jag stod där med gråten i halsen och berättade för tränare Kaiser att jag var tvungen att sluta på Handbollsgymnasiet pga värdelösa leder. Fast det var det så klart inte.
Det var 5½ år sedan. För jag är så jävla gammal nu. Hur fan gick det till?

Helgen som var

I helgen har ju den här familjens före detta au pair varit på besök och med sig hade hon en vän.
Så i helgen har jag haft otroligt roligt. Äntligen har man fått prata med någon i sin egen ålder.

OCH jag har fått snacka skit om den här familjen jag bor hos! Jävligt skönt måste jag säga!
Som att mamman ofta prioriterar ett glas vin före sina barn.
Eller att hon ger hintar om att jag inte gör så mycket som jag borde, men sedan lämnar hon sin tvätt i köket i flera veckor.
Eller som att hon har så otroligt många principer och regler och sedan följer hon inte en enda.
Eller som att det är så otroligt uppenbart att jag bara är här för att vara "the bad cop".

6 månader kvar och ja, jag tänker klaga hela vägen ut.

Abstinens

Jag lider av en sådan fruktansvärd abstinens.
Jag vill träna! NU! Nu när vardagen äntligen är tillbaka till sitt vanliga tråkiga sig, och jag faktiskt kan stödja på min fot (alltså var det ingen fraktur, som vanligt överdrev jag) så vill jag åka iväg och träna.

Så vaknar jag med halsont och megahosta idag. Jag blir så jävla less!

Jag har inte tränat på år och dar, typ.

Men imorgon börjar jag i alla fall spela handboll igen. Det känns bra.

Om bara den här jävla hostan släpper.